Vecka 9; Isgata, fällning och balansövningar...

Oj, vilken mosshög vi har varit här hemma i veckan! Det är fortfarande kallt ute, men solen har börjat värma. Det i sin tur har medfört att våra fina hårda snöpackade cykelvägar har omvandlats till isgator... Där det inte är blank is, har redan asfalten börjat titta fram. Nu finns det inte mycket att göra förrän grusvägarna börjar titta fram. Längtar väldigt till vi får huset och kan börja träna där ute. Ska bli väldigt trevligt!

Har trots väglaget gjort några försök att träna drag. Det har gått långsamt och vingligt men det har iallafall gett hundarna lite motion. Men det är någonting som inte stämmer med Issen... Han är inte alls tänd, joggar sakta framåt, missar kommandon och vill till och med lukta ibland! Kan det ha att göra med Divas löp? Jag kan mycket väl tänka mig att han blir påverkad av det även om liksom själva funktionen inte fungerar längre. Hoppas det är så iallafall, men i nuläget är det bara att vänta och se...

Trots isbanorna njuter vi av det härliga vädret och solen som värmer. Baby ligger ute på dagarna och kisar av ljuset. Det är dag från 06-18 nu, ljust när vi stiger upp och ljust när jag kommer hem från jobbet. Härligt! Även om vi haft en underbar vinter ska det bli skönt med lite sol och värme.

Jag har börjat promenera med hundarna tillsammans igen. Det var nästan hopplöst i början av året, när Diva blev så stor att hon bara skulle busa med de andra och Issen drog på som ett ånglok. Mitt tålamod är väl inte känt för att vara det bästa så istället för att börja varje dag med konflikt har jag gått med hundarna en och en istället. Nu har ju lyckligtvis Iss slutat dra med halsband och Diva börjar bli så stor att hon kan "gå själv", utan att hänga i nackskinnet på Baby. Därmed blir det fler och längre promenader tillsammans igen! Känns bra att hundarna får mer utetid, gå runt och sniffa och undersöka världen runt oss.

"Sitter jag inte på bollen nu, matte?!" Istället för att riskera livet på cykelvägarna leker vi lite balansövningar på pilatesbollen. Diva har ju tränat det sedan hon var pytteliten och det är fascinerande att jämföra henne och Iss. Iss har fortfarande svårt att förstå vart bakdelen sitter. Balansövningar är verkligen otroligt viktigt för honom! Det finns fortfarande mycket självkänsla att bygga genom att ge honom mer kroppskontroll. Har kämpat på med att få honom att sitta vackert (vill inte locka, utan att han sakta men säkert själv listar ut att han ska lyfta på framtassarna) men det ger otroligt lite resultat. Han vet uppenbarligen att han har bakben, då han kan stå på bakbenen. Värre är det med stjärten. Så nu är det ren stjärtkontroll vi tränar ;)

Det är fascinerande att leka med och träna en hund. Man upptäcker mer och mer av deras personlighet. Jag kommer ihåg i början när vi lärde Iss att stå på bakbenen. Ojoj, han tyckte det var så obehagligt att lyfta framtassarna! När han väl vågade göra det och upptäckte att kroppen stod kvar på baktassarna, började han stå på bakbenen i ur och skur. När han skulle spana, ville ha godis, kika upp på köksbänken eller bara till vardags när han blev trött på att inte göra något speciellt... Stå på bakbenen är fortfarande ett av de beteenden han erbjuder först, trots att jag nästan aldrig belönar det. Tänk vilken fantastisk känsla han måste fått när han upptäckte att han kunde det! Den känslan har hållt i sig så bra att han fortsätter göra rörelsen om och om igen, utan att få godis, beröm eller annat.



Vi var på agilitytävling i lördags. En officiell, för ovanlighetens skull. Jag kände mig i fin form och var väldigt motiverad att sköta min handling bra. Issen däremot var lite disträ fast samtidigt pigg. Samma slags disträhet som han visat om dagarna nu när Diva löper, men som även syns på tävlingarna. Även om han inte var med, är jag väldigt nöjd med att han hade "det lilla extra", hans osäkerhet hämmade honom inte samtidigt som den inte spann iväg totalt och blev okontrollerat spring.

Nu när jag skriver det förresten, så slår det mig att sedan jag följde Fannys råd har vi haft väldigt lite okontrollerat springande! Det var ett jättebra tips, att lära in ett kommando som betyder att "Nu får du springa iväg hur mycket du vill och bara springa, springa och springa". Jag kör med "Stick iväg!". Numera är det nästan alltid så att Issen studsar iväg ett par galoppsprång men sedan kommer tillbaka, för det var inte roligare än så. På så sätt har springandet blivit avdramatiserat och det är roligare att leka med mig!

Avslutningsvis måste jag bara berätta att vi har varit ut till huset och "hälsat på" litegrann. Det är så härligt där ute, sådan stillhet och ro. Jag har undersökt lite om det finns något gammalt gårdsnamn för huset, det skulle vara så roligt att återuppta det. Mycket riktigt så finns där ett namn, och inte vilket som helst. "Björkliden" heter vårt blivande hem! Tycker det passar så bra, både mysigt och vackert, men även att det för många associeras med snö och vinter. Är det inte perfekt?

"Välkomna till Björkliden" :)

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!