Bestraffning eller bestraffning?

Bestraffningar är, mer eller mindre, en del av vår vardagliga hundträning. Själv försöker jag undgå bestraffningar i största möjliga mån, av den enkla anledningen att jag gärna vill ha hundar som tar mycket initiativ och känner sig trygga i träningen. Visst finns det tillfällen då jag kan säga ifrån till mina hundar; morra, visa tänderna eller vad som behövs. Det händer dock aldrig i träningen utan i vardagssituationer där jag av någon anledning vill sätta en gräns. Precis som hundarna själv kan vakta ett ben, kan även jag vakta min mat, min säng eller min blomrabatt.

Men som sagt är det någonting helt annat i träningen. Det är nämligen omöjligt att utnyttja hundarnas kreativa förmåga till fullo samtidigt som man jobbar med straff i träningen. Om "dåliga" beteenden straffar sig, kommer hunden i det stora hela att vara lite mer försiktig än om de dåliga beteendena enbart passerade obelönade.

Tänk själv. Vi tar trisslotterna som exempel, som vanligt. Vi människor älskar trisslotter. Det spelar ingen roll hur många vi köpt, så länge vi får någon enstaka tjugofemkrona då och då, fortsätter vi köpa dem. För vi kanske någon gång kan få den där miljonen! Hoppet om att kunna uppnå belöning gör att vi idogt jobbar (läs: betalar) för att ha chansen.

Säg att vi skulle få en elstöt varje gång vi fick en nitlott? Jag kan nästan garantera att även om vi dubblade vinstchansen, skulle folk tveka att köpa dem. Vi har blandat in ett straff i trisslottvärlden och ett straff gör oss omedelbart skeptiska, mer försiktiga och mindre hoppfulla.

Nu är det ju så att vissa faktiskt skulle köpa trisslotter ändå. Säkerligen inte lika många, men några skulle det. Vad beror detta på? Ja, antingen att de inte är särskilt bekymrade över elstötar, eller att de har extremt stora förhoppningar om vinsten. Det är nämligen subjektivt, hur man hanterar en bestraffning.

Detta innebär ju att för vissa hundar skulle bestraffningar i träningen inte ha en jättestor betydelse. Hundar som sätter stort värde i enkla belöningar, bör klara bestraffningar i träning bättre än andra. Hundar som är fysiskt och psykiskt mer tåliga bör också klara det bättre än andra. Men jag är fortfarande övertygad om att de skulle prestera bättre utan bestraffningar i träningen, även om de klarar att prestera bra med bestraffningarna.

Så, bestraffningar är subjektivt. Vad den ena individen upplever som ett kraftigt straff, kanske den andra inte alls upplever som någonting anmärkningsvärt. Det är helt individuellt. Jag kan också tänka mig att en bestraffande förare i vissa fall får en hund som tyr sig än mer och i andra fall får en hund som flyr. Även att bestraffas, hanteras olika från hund till hund.

Så, nu till kärnan i det hela. I shaping, straffar man aldrig hunden. Däremot behövs såklart ett redskap för att tala om för hunden när det blir galet i träningen. "Straffet" i shaping är oftast att man tydligt visar hunden att den har mist sin chans till belöning. En felsignal, helt enkelt. Ett av de vanligaste sätten är att demonstrativt ta bort godis/leksak eller annan belöning så hunden ser det. Det blir ett avbrott i träningen där hunden inte längre får möjlighet att jobba för belöningen.

Men är inte det ett straff? Tänk den superarbetsvillige hunden som verkligen vill ha sin leksak. Den gör sitt jobb men istället för att belönas, så tas leksaken bort. Här är vi i gränslandet och diskuterar. För vad är det som säger att hunden inte tappar i fart, intensitet och glädje när dens tappra försök ledde till en försvunnen belöning? Om leksaken är det mest motiverande hunden har i sitt liv, blir det inte då ett straff? Hunden kanske till och med skulle föredra att bli slagen och utskälld, bara leksaken fick vara kvar i bilden.

Det var Eva Bodfäldt som tog upp detta när vi gick kurs för henne. Bestraffning är individuellt. Hur en individ reagerar på bestraffningen kan vara helt olika. Det är en fullständigt subjektiv upplevelse!

Det finns bara ett sätt för oss att veta om vår hund upplever det som ett straff när vi jobbar med att ta bort belöningar. Om hunden genast gör ett nytt, bättre försök, ja då har vi lyckats! Hunden har förstått att försöket var dåligt, att den behöver göra bättre ifrån sig. Men det är inte givet att detta sker. Det är en förkunskap som hunden behöver ha, som vi måste lära in med vanlig grundträning. Att om belöningen försvinner, så får hunden försöka igen och göra bättre ifrån sig för att få fram belöningen igen.

Kan man då inte lära in detta på annan form av bestraffning? Nej. Detta är ett helt unikt fall, där belöning och bestraffning är samma sak. Det är anledningen att detta sätt att bestraffa inte nödvändigtvis behöver hämma hunden. Det går att lära in att när belöningen försvinner, kan hunden jobba fram den igen. Belöningen kommer aldrig att försvinna ännu mer, utan hundens nya försök kan enbart leda till någonting positivt.

Däremot andra straff, kan aldrig göras ogjorda. Där är straff och belöning helt åtskilda och kan inte kombineras på ett sådant sätt. Du kan inte lära hunden att se positivt på ett straff, därför att ett upprepat försök kan leda till belöning. Om ett försök ledde till ett ryck i kopplet, hur förklarar du då för hunden att nästa försök kan leda till en godis? Det blir för otydligt; risken att trisslotten leder till en elstöt kan göra att vår hund inte vill köpa någon alls.

Däremot kan det fungera om hunden i grund och botten har hög tålighet mot straff och hög motivation för belöningar. Men du kan aldrig få den konkreta växelverkan där du faktiskt får ett tydligt bättre försök direkt efter ett straff. Varje straff kommer nämligen ge en direkt negativa konsekvens på hundens attityd, fart och kraft. Eller ja, det kan ju vara positivt. I de fall där hunden faktiskt är för snabb, har för bra attityd eller kraft. Men det kommer också att sätta sina spår i den totala träningen.