Tävlingsträningen fortsätter...

Vi tar varje chans vi har att tävlingsträna nuförtiden. Igår var det träningstävling hos Klickerklokarna. Två banor på klass II nivå med rätt så luriga vägar och tätt mellan hindrena. Jag valde direkt att förenkla banan för att få ett bra flyt och uppmuntra Issen. Han gick jättefint när vi värmde upp, var tänd och med mig på ett bra sätt. Väl på banorna sedan, kom den osäkra lilla hunden fram i honom igen. Jag är nästan helt säker på att jag inte förmedlar någon osäkerhet till honom. Jag är varken nervös eller orolig när jag är på banan, utan känner mig ungefär som vid ett vanligt träningspass. Det verkar som att domaren är det som blockerar honom....en främmande människa mitt på banan? Kan tyckas inte vara så värst speciellt men av någon anledning ser Iss till att hela tiden ha superkoll på vart domaren befinner sig. Han är ju osäker på främmande människor, men först och främst om de kommer väldigt nära. Däremot - som Carina sade förra veckan - kan det ju ha stor betydelse att han faktiskt är lös. Han har inte samma trygghet då. Han brukar ju inte direkt vara lös sådär till vardags heller... ;)

Det mesta flöt ändå på, på banan. Fick till ett jättefint tight framförbyte där domaren stod relativt nära men jag kände att Iss sög fint på hindret och var med mig. Det ögonblicket vill jag komma ihåg som vision för hur det kommer vara i framtiden! Däremot tog han inte slalom ordentligt första loppet. Andra loppet bestämde jag mig för att fokusera på slalomet och testa om han skulle ta det ifall jag bara var lite envis. Men icke...

Issen kan slalom, det är hans favorithinder. Han kan ta det självständigt på stora avstånd från nästan alla vinklar. Full fart - smatt säger det bara! Men slalomet är det hinder som kräver mest koncentration från hans sida och på tävlingarna klarar han uppenbarligen inte att fokusera tillräckligt för att klara det. Så istället för att göra det till en stor grej och börja krångla med slalomet (nu när jag vet att han inte kommer ta det även om jag envisas) har jag bestämt mig för att hoppa över slalomet när vi tävlar. När han väl börjar bli lite trygg i tävlingssituationen kommer han att få tillräckligt med fokus och slalomet kommer inte längre att vara ett problem. Däremot har jag kommit fram till att jag måste möta upp från träningshållet genom att plocka in statister som står runtomkring hindret när vi tränar på trygga hemmaplan. På så sätt kan han vänja sig vid att fokusera även med störning!

Ikväll är det träningstävling igen, i Söderköping. Målet är att få ett fint flyt, att jag jobbar på med full attityd och glädje för att få med honom och rejsa istället för att han sneglar på domaren. Jag ska försöka hitta en väg jag kan ta förbi slalomet och om det inte går, tar jag en belöningsstund med lite kamp förbi det. Det roligaste skulle vara om det gick att köra en kort, fartfylld väg genom banan och sedan bre på med full belöning och du-är-bäst-i-världen pepp!!!

Jag funderar på att eventuellt göra en deal med domaren att han kan hålla sig lite i bakgrunden för att se om det i huvudsak är domaren som Iss stör sig på, eller om domaren bara är droppen som får bägaren att rinna över i den livliga miljön. Jag känner inte längre någon oro för att Issen skulle "hamna" ute i publiken, han är snarare för osäker för att våga gå nära andra. Nu gäller det att jobba intensivt för att plocka fram det roliga och gemenskapen, bara han och jag, för att förstärka vår relation!

Det känns som att den här träningen kan dra ut på tiden. Våra planerade tävlingar i Tranås och Eslöv kommer förmodligen också att bli slalomlösa rejs-lopp. Men inte mig emot. Det viktigaste är att Issen känner glädje och trygghet på banan! På lång sikt har vi allt att vinna på att gå lugnt framåt. Jag tänker inte bara på agilityn, men även på drag, lydnad och annat vi kommer att hålla på med i framtiden. Miljöträningen är den viktigaste och mest värdefulla för Issen. Då är det en bra inkörsport att blanda den med agilityn, som han tycker är så roligt!

Ibland är det tufft att jobba på det här sättet. Ibland känner mig som tjurfäktaren i Tjuren Ferdinand - jag har en jätte, jätteduktig hund men får aldrig chansen att visa upp hur himla bra vi är!!! Då tänker jag på vad Susan Salo har sagt: "The main reason people fail to achieve their goals is they give away what they want most of all for what they want right now!" En dag kommer vi briljera på banan.

Men just nu ser vi fram emot kvällen och sedan: Fem dagars välförtjänt viloperiod!