Det blev ett i högsta grad händelserikt avslut på året. Efter en härligt skön och lugn vecka i Norrland, började vi färden söderut men nådde inte längre än till Umeå. En lång bilkö, snöfall och isig väg, nedförsbacke på 110-sträcka och sedan ett finskt par som bestämmer sig för att i princip stanna mitt på motorvägen. Summan? En skicklig parering som slutade i snödrivan via mittvajern på vägen. Stackars fårrden, den såg först ut att ha klarat sig fint men vid närmare undersökning visade det sig att den brutit två vitala delar som höll fast hjulet. Tretton tusen skulle lagningen kosta på denna kära bil som väl är värd knappt två tredjedelar av den summan... Nu får den stå uppe i Umeå och frysa till den hamnar på skroten... :(Lycka i all olycka var det iallafall. Jag lyckades passera tre bilar utan att skada dem överhuvudtaget, det var varmt ute och precis brevid en rastplats. Bärgningsbilen kom väldigt snabbt och vi fick värme, internet och bra tips på en bilverkstad i närheten. Sist men inte minst; alla klarade sig fint. Vi hade väldigt låg hastighet när vi träffade snödrivan, det var knappt så det kändes som ett stopp. Hundarna trodde det var vanlig rastning och tyckte det var roligt. Pappa frågade i efterhand om jag verkligen är så inte chockad som jag verkar. Och ja, det stämmer. Jag kan knappt sätta mig i bilen utan att tänka på alla hemska saker som kan hända, så är det varje gång. Därför var, och är, jag fortfarande bara otroligt lättad att allt gick så bra.
Det känns skönt att vara hemma, det tycker nog både hundarna och jag. Soffan är väl använd dessa dagar, om jag säger så! Har börjat spåra lite med Diva nu, det är roligt och hon är extremt tänd. Det är pirrigt och samtidigt lite läskigt att börja med helt nya saker. Fast just nu känns det som att jag har någorlunda grepp om det iallafall. Senaste dagarna har jag lagt sjukt mycket tid på planering av året. Det kanske är bortkastat - när vardagen sätter fart är det inte säkert att allt håller. Men min förhoppning är att planeringen istället ska göra det lättare för mig att träna effektivt och därmed se mer framsteg efter mindre träning.
Vi har köpt en kamera nu, äntligen! Eller egentligen är det väl jag som har sagt nej när David tyckt vi skulle köpa en, jag tyckte det räckte med mobilerna och så har vi ju en filmkamera. Men när jag bläddrade igenom gamla bilder insåg jag hur mycket mer som blir förevigat om man bara har en kamera hemma. Så vi hittade en begagnad och slog till. Har redan hunnit prova lite roliga grejer och mer ska det bli! Roligt att kunna dela lite mer bilder i bloggen också :) Jag älskar ju Snowstreams blogg med fantastiska bilder av hundar och natur. Kan verkligen rekommendera den, påminner om att livet är viktigt och vackert!Sist men inte minst vill jag önska er alla ett Gott Nytt År! Hoppas det blir ett fantastiskt år med många överraskningar och framsteg. Kram!
Fy vad läskigt!!! Tur att det inte blev värre o att ni eller hundarna skadades!
SvaraRaderaVilka vackra ögon Diva har förresten =0)
Kram Linda
Tack för ditt gulliga inlägg i blogen och i texten här på din blog. Skönt att höra att ni alla i bilen klarade er bra. Liv är känsligt och förgängligt men materiella ting går att ersätta. Vad spännande med kameran, du kommer säkert att få mycket glädje av den. Lycka till med all planer. Det kommer att gå jättebra för er!
SvaraRadera