Vecka 3; Lek och miljöträning

Vintern håller i sig och vi njuter varenda dag med snö. Vanligtvis är min längtan norrut som störst vid den här tiden, men i år har jag nästan glömt bort den - vi har haft en fantastisk vinter och jag önskar att vi fick uppleva detta varje år! Hundarna trivs som fisken i vattnet, är ute mycket om dagarna och busar, rullar sig i snön och glider nedför backen i trädgården. Diva borrar ner hela huvudet och går som en plog på promenaderna. Sedan dyker hon upp och har ett torn av snö på nosen! Hon är otroligt livlig och busig, speciellt när vi kommer ut i nya miljöer. Jag är glad för det, hon är modig och nyfiken på allt runtomkring sig.

Vi har tagit ut träningen i olika miljöer den här veckan. Det är skillnad på att göra färdigheterna hemma i vardagsrummet och att göra dem nere i stan... Mycket bra träning och det känns fint att börja så tidigt med miljöpåverkan i grundträningen. Det är speciellt Iss som behöver miljöträningen. Diva sätter gärna igång och tränar oavsett vad som sker omkring - även om hennes koncentrationsförmåga inte räcker lika länge. Därför har jag börjat Projekt Avtrubba Issen. Han blir väldigt berörd av vad som händer omkring, till exempel så blev han helt låst när han såg Platen-statyn på torget i Motala förra veckan. Klarade inte av att vara vänd åt något annat håll utan var tvungen att ha koll på statyn hela tiden. Det kan vara samma om det kommer en man gåendes, en buss eller annat läskigt. Till exempel en lydnadsdomare? Vi behöver alltså ta tag i detta problem. Så nu har vi tränat fokus och utgångsställning tillsammans med Baltzar von Platen. Och visst, stundom gick det faktiskt till slut att vända baken mot Platen...

Det blir så mycket mer att träna på med en hund som i grunden är osäker. Så många självklara saker som plötsligt inte alls är givna. I början var det väldigt svårt, och många gånger kändes det hopplöst, att förstå Iss beteende. Det skrämde mig att han blev så konstig - vilket i sin tur givetvis förstärkte hans rädsla. Rädsla är en så irrationell känsla! Ni som är mörkrädda vet garanterat vad jag pratar om! Att träna Iss är som att ständigt övertala en mörkrädd människa att gå in i spökhus...

Ibland funderar jag på vad jag håller på med... Han kanske skulle må bäst av att bara bo på landet och slippa utsättas för sådant som skrämmer honom. Samtidigt så visar han en vilja att övervinna rädslan. Det blev så tydligt med Platen-statyn. Iss vet att han får klick och belöning när han tittar på mig. Det syns så tydligt hur han kämpar med blicken för att släppa Platen och se på mig istället. Längre och längre stunder klarar han att fokusera. Men så kommer ett ljud från omgivningen och genast flackar blicken tillbaka till Platen för en kort sekund. "Kanske han kommer och biter mig?" Jag ber om en utgångsställning och Iss ställer sig i position, förväntansfullt och villigt men samtidigt med ett långt klagande pip medan han kastar blicken mot Platen...

Men det finns en sak som ger mig hopp. Dragträningen. När Iss går i sele forcerar han alla hinder! Vi har kört tvärs genom stan, över torget, längs fulla gågator, passerat - och blivit passerade av - lastbilar och bussar, hundar, män i alla former och tillstånd. Issen bara jobbar på framåt. I sin roll som draghund blir Issen trygg och stabil. Den känslan vill jag förmedla till fler arbetssätt!

Vi har lekt mycket den här veckan! Varje möjlighet att springa i inhägnader har vi tagit och det är i full karetas som hundarna jagar varandra till höger och vänster. Iss och Baby turas om att leka med Diva och att komma förväntansfulla till mig för träning. Jag har haft möjligheten att göra några fina inkallningar - något som annars är svårt att komma åt då jag sällan har möjlighet att släppa hundarna och ännu mer sällan har någon till min hjälp. Både Iss och Diva kommer i ett högt tempo och jag är glad för tipset jag hittade på http://www.klickerklok.se/ att man ska stå helt stilla under inkallningen och när hunden når sidan ska man släppa ner en kampleksak och leka. På så sätt lär sig hunden att komma i full fart och ha hög förväntan till platsen som så småningom kommer bli utgångsställningen. Det är roligt att det finns så himla mycket att lära sig om lydnaden. Förut tyckte jag lydnad var otroligt långtråkigt och segt att träna. Nu är det nästan det roligaste av allt, att få till de små detaljerna i varje grundfärdighet för att sedan sätta ihop dem till färdiga moment. Jag gillar att vara perfektionist, men precis som hundarna behöver jag att sakerna är uppdelade i tillräckligt små delar för att hålla motivationen uppe att träna det!

Helgen har vi tillbringat på Klubbarps hundklubb och varit åskådare på kurs för Fanny Gott. Det har varit väldigt inspirerande och intressant. Passade väldigt bra in i min planering också, då många frågor dykt upp som jag nu fått besvarade. Här är några saker som jag har med mig hem till den fortsatta träningen:

Belöning: Det ska löna sig rejält att göra rätt och kosta dyrt att göra fel. Om man kör fast kan det ofta bero på att belöningen inte är tillräckligt bra eller att hunden kommer undan för billigt med att göra fel. Ta till exempel när hunden tjuvstartar i agility. Om du accepterar tjuvstarterna, har det knappt kostat den någonting att göra fel och hunden kommer garanterat att fortsätta göra det. Genom att bryta helt, koppla hunden och gå av banan har det plötsligt blivit väldigt dyrt för hunden att tjuvstarta - den får inte göra det den vill allra helst; köra agility! Observera att det inte ska vara obehagligt för hunden att misslyckas - då blir hunden ofta rädd för att försöka. Det kan vara ett glatt "Ojdå! Nu får du allt fundera över varför den roliga leken tog slut, din lilla bushund!".

Ansvar: I klickerträning lägger du en stor del av ansvaret på hunden. Den ska själv jobba för att bli bättre och bättre eftersom du inte använder några hjälper utan bara belönar hundens initiativ till rätt beteenden. Jag tycker detta är bra, speciellt i lydnadsträning. I ett lydnadsprogram på tävling så ska föraren göra minimalt med saker medan hunden jobbar massor. Om träningen går ut på att föraren är aktiv, lockar och hjälper hunden så är det inte så konstigt att hunden sedan blir låst när man kommer på tävling och föraren plötsligt blir passiv. I klickerträning är föraren hela tiden passiv, det är hundens ansvar att jobba för belöningarna!

Hjälper: Jag har tidigare tyckt att till exempel hålla upp en hand för att hunden ska sätta sig, är en hjälp. Ganska logiskt. Samma sak att locka hunden genom ett slalom eller in i bilen eller lura den fram till rutan med en boll. Den stora insikten nu i helgen har varit att mina rörelser, även de minsta lilla, kan vara onödiga hjälper för hunden. När Iss har ställt sig dåligt har jag tagit ett steg bort för att ge honom en ny chans. På det sättet har jag hjälpt honom och fråntagit honom ansvaret att själv jobba för att hitta rätt position. Det kostade honom dessutom ingenting att göra dåligt, utan han får direkt en ny möjlighet som kan leda till belöning - och en ny anledning att chansa lite istället för att koncentrera sig på vad som lönar sig!

Upplägg av övningar: Efter att ha hört och sett hur Fanny jobbar med klickerträningen har jag insett att jag kan höja kvalitén, och även framgången, på våra pass ordentligt. Fantastiskt, med tanke på hur snabba resultat jag ändå fått se hittills. Fanny kör korta pass, max tre minuter, med full fart och fullt fokus på hunden. Tre klick, lek en liten stund, fyra klick, lek en liten stund, tre klick, lek och så vidare med lite variation. Så fort hunden fattat och gjort ett par rätt så höjer hon kriterierna. Alltså inget "vänta till hunden kan 80%" eller "nöta på för att få upp någon slags förståelse". Däremot är kriterieökningen minimal varje gång. Det kan vara att göra samma sak i en annan riktning, i ett annat rum, i en annan position, få belöning på ett annat sätt eller annat.

Fri: Jag har kört fast tusen gånger i stadgaträningen. Hur ska hunden veta om jag väntar på att den ska ligga still länge eller om jag väntar på att den ska försöka ett annat beteende? När jag tränar stadga vill jag kunna belöna hunden flera gånger för att den ligger still oavsett vad som händer runtomkring, men sedan avslutar jag och då ska den plötsligt förstå att den får lov att röra sig. Genom att ha en frisignal kan jag signalera att en stadgeträning är klar samt visa att det är just stadgeträning det handlar om i detta pass! Jag kommer nog förstå den stora omfattningen av detta kommando så småningom när jag börjar omsätta det i praktiken på allvar. Just nu är det inlärning som gäller!

Summa sumarum går det att säga att veckan har varit intensiv och helgen har varit otroligt givande! Det är roligt att nu börja omsätta mina nya kunskaper i praktiken!

Ps. Min egen belöningsträning går så bra nu, att jag har börjat överföra den på jobbet också!