
Vi har kört tre träningspass med hundarna nu. Nejdå, jag är inte galen och kör dem i värmen. Men de får simma i Vättern för att börja bygga muskler och kondition! Baby är ju en rutinerad simmare och hon gör sitt jobb för fullt. Värre var det med de andra... Kinoo gillar ju vatten sådär i allmänhet och har ingenting emot att gå ut. Men när marken försvinner under tassarna - ja då blir det lite läskigt. Efter tre pass har hon nu börjat vänja sig och slappnar av mer i vattnet.

När det sedan var Divas tur måste jag erkänna att jag tog det extra varsamt. Simträningen så som jag lägger upp den, bygger på att hunden antingen ska vilja simma in till land eller simma längs en kajkant. Vårt första träningspass var vid kajkanten och där lät jag inte Diva simma. Det är svårt att förutse hur hon ska uppleva situationen - de andra hundarna ser ju att det är strand längre bort så de strävar ditåt längs med kajkanten. Diva har förmodligen ingen aning vad som finns runtomkring, mer än att kajkanten är där och jag står ovanför henne.

Jag är rätt så hård mot hundarna när det gäller simträning. I vissa lägen tror jag det är bättre att bara göra saken, istället för att hålla på och shapa. Att shapa en hund att själv gå ut i vattnet - något som kan vara lite obehagligt - tror jag kan stärka obehaget till viss del, tyvärr. Jag tar på hundarna flytväst och drar ut dem i vattnet. Där får de simma. Jag har på dem dragsele och lina och håller emot bakom dem. På så sätt får de simma ergonomiskt. När de jobbar fint och målinriktat, släpper jag på linan så de får simma in till land. Det blir belöningen för bra arbete!
Jag har funderat hit och dit ifall det kan finnas några ergonomiska nackdelar med att simma stillastående. Det hände någon gång när jag pratade med en hundfysioterapeut att de utbrast "självklart ska hunden simma framåt!". Nu jag har tänkt på det hit och dit, och kommit fram till att det stillastående simmandet måste bli ungefär som vattengympa. Man gör vanliga naturliga rörelser på stället i vatten och det blir styrketräning. Så min slutsats är att även om det optimala är att simma framåt i vattnet, är ändå det stillastående simmandet en bra styrketräning.

Simning är verkligen en jättebra träning och jag önskar vi kunde simma året om! Det stärker ryggen och sliter inte på lederna, särskilt bra för gamlingarna. När det är dags att börja dra igen efter en sommarvila är hundarna extremt heta. Det blir stor skaderisk när de ska ut på de hårda grusvägarna utan att ha börjat bygga upp muskulatur i förväg.
Det finns en till fördel med simningen. Träningen kan börja betydligt tidigare än barmarkskörningen. När tävlingarna kommer i oktober och november, är det stor skillnad mellan att ha tränat två eller tre månader. Nu när Vättern äntligen har blivit skapligt varm håller vi förhoppningsvis igång simträningen under hela augusti och en bit in i september, som komplement till draget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.