Guds gåva till hundägaren

Jag brukar vanligtvis hålla hårt i plånboken och i synnerhet på marknader. Har äntligen rensat ur och slängt otaliga marknads-impulsköp sedan övre tonåren... I helgen var det Vätternrundan i Motala och med den hör alltid en marknad. Jag var sugen på att göra någonting annorlunda med hundarna och bestämde mig för att ta en marknadspromenad.

Av alla polkagrisstänger, panflöjtar och hemmagjorda salvor fanns det ingenting som kunde fresta mig. Hundarna skötte sig så fint, Diva, Baby och Gunne, de traskade på i ivrig fart mellan folk och fä. När vi gått ett varv, började det bli dags att åka hem. Det var då jag såg dem....

Det måste ha varit ett svagt ögonblick. Precis innan jag åkte hade jag spenderat en halvtimme på att dammsuga fram soffan under den stora pälshögen i vardagsrummet. När man är hundägare får man räkna med hår, men även jag har mina gränser för när jag tycker att det blir för snuskigt. Den gränsen var definitivt nådd! Svettig med hundhår som klibbade fast överallt, lämnade jag huset för vår trevliga marknadspromenad. Förutsättningarna var de allra bästa, för den sista försäljaren jag träffade.

En silikonborste. Som en vanlig handsopborste men med kraftiga silikonstrån istället för denna tunna täta borst som brukar vara. Jag hade hoppats hitta tuggben på marknaden och när där stod "hund-" på ståndet, gick jag fram. Mannen tittade på mig, på hundarna, på mig och så log han. En lätt förtjänst, hehe! Det tog tio minuter så stod jag där med en nyköpt silikonborste.

Visst, jag har sett folk borsta bort hundhår från diverse mattor med diverse svampar, borstar, skrapor och så vidare. Det var dock två saker som direkt avgjorde mitt köp. För det första fick jag lov att ta en näve päls från vardera av mina tre representanter för rasen, knåda in det i hans fina tygstycke och sedan se detta borstas av med ett par borstningar. När han så plockade fram en halsduk i fleece och gjorde samma sak, då var jag totalt såld! Och detsamma med borsten.

Jag älskar fleece. Önskar jag kunde ha massor kläder, filtar och annat spännande i fleece. Men det bara går inte hemma hos oss. Ni som besökt oss vet hur det är. Har ni fleece på er, rekommenderar jag att ni tar av det innan ni hälsar på hundarna! Det går liksom aldrig bort, håret, när det väl flätat in sig i det porösa syntetiska tyget. Men inte längre!

Försiktigt provade jag nya borsten på kuddarna från soffan. Vips var de som nya! Eller inte direkt, förresten. För första gången såg jag hur smutsiga de var, under all den där pälsen. Så de får lov att tvättas nu, när de inte är håriga längre. Sedan stannade jag upp ett ögonblick när jag kom ihåg den underbara fleecepläden som jag köpte förra sommaren. Jag visste väl att den skulle bli hårig direkt, redan när jag köpte den, men den var bara så himla fin. Numera låg den någonstans i pälshögen i Kinoos säng.

Sagt och gjort. Fram med fleecepläden och borsten. Och kameran. Kan ni föreställa er vilken känsla jag fick, när den fina filten började skymta där under allt hår? Det blev som shaping, jag borstade hårdare och mer intensivt för varje gång, för varje belöning jag fick i att se mer och mer av min älsklingsfilt! Och plötsligt låg den där, mörkt mörkt grå och alldeles mjuk. Min gamla fleecefilt som jag aldrig trodde jag skulle få se igen!