Tid för eftertanke...

Jag tycker om att då och då ryckas fullständigt ur mitt sammanhang. Att vara på en helt annan plats än den där vardagen befinner sig, med helt andra människor i ett helt annat skede av livet. Det är nyttigt på många sätt att lära sig mycket om andras liv. Men nyttigast av allt är att få titta på sitt eget, ur ett ordentligt fågelperspektiv.

Vardagen har verkligen rusat fram de senaste månaderna. Det har varit en fantastiskt rolig och lärorik vår. Jag har fått många fina möjligheter att både utveckla och utvecklas. Samtidigt har det varit en tung och kaosartad vår, med älskade Divas sjukdom. Inte egentligen för hennes egen del, men för min.

Jag kan i ena sekunden titta på henne där hon står i trädgården, vilken fantastiskt fin hund hon är. Det värker i hjärtat att måsta acceptera faktumet; jag kommer aldrig ställa ut henne eller än mindre få små Diva-bäbisar. Så studsar hon till och rusar iväg för att busa med någon av de andra hundarna. Då fylls mitt hjärta av tacksamhet, att hon är en sådan överlevare. Bara det att hon finns kvar i vårt liv, det ger en obeskrivlig känsla av värme, kärlek och glädje.

Så, det har varit en tuff vår. Tuff, känslomässigt. Tuff, tidsmässigt. Men samtidigt väldigt givande. Jag har vuxit mycket som människa. Mina relationer har stärkts. Jag har blivit mer målmedveten men lever också mer i nuet.

Det är nyttigt att se sitt liv utifrån. I den där vardagstakten kan det vara svårt att stanna upp och se någon slags helhet. Efter några dagars resa långt hemifrån känns det desto tydligare. Jag känner starkt vad jag trivs med och inte, i mitt liv. Jag känner vilka val som är de rätta och kan på ett ganska objektivt sätt resonera fram lösningar på olika vardagsproblem.

Med detta kommer många insikter. Som till exempel att jag tappat självkänslan lite i min träning. Det var inte lätt att se tidigare men nu, på avstånd, ser jag det tydligt. Jag känner mig sårbar. Det är nog inte helt ovanligt. Kännetecknen är att man känner sig hotad när andra är duktigare, att man känner sig mer stressad än glad över träningspassen och att man tappar glädjen och inspirationen.

Jag har i vanliga fall inte alls något särskilt problem med självkänslan. Jag brukar glädjas med andras framgångar och bli motiverad av det. Jag brukar fånga dagen i våra träningspass och längta till nästa gång. Detsamma på övriga håll i livet. Men för mig finns det en speciell förutsättning för att kunna hålla ett sådant tempo och samtidigt bibehålla fokus och motivation. Nämligen balans.

Jag är en nörd, men det innebär onekligen också en stor risk för att bli trångsynt. Om man har hittat sin speciella nisch och satsar allt på det så blir också prestationen lätt mycket känsligare. Man satsar alla sina kort på en häst och allt står och faller med den. Lite så har det blivit för mig på senaste. Jag har hållt på extremt mycket med klickerträningen, lydnaden och bloggen. Det har blivit enkelspårigt - om än mycket intressant och roligt. Men jag har blivit trångsynt. Min värld har blivit mindre, jag tappar perspektiv och känner mig mer sårbar.

Hänger ni med? Jag har under alla "ups and downs" i livet kunnat konstatera en sak. Genom att utvecklas på flera områden samtidigt, är det mycket lättare att hålla en konstruktiv balans i livet. Några motgångar på ett plan betyder inte mycket när man är bra även på andra saker. Det är bara att byta fokus lite för en stund, så löser sig det mesta av sig själv.

Kännetecknen fungerar som riktmärken och larmsignaler. Tyvärr är det inte riktigt lika lätt att inse och hantera det när man är mitt inne "i smeten". Motgångarna känns oövervinnerliga och kraften rinner ur en. Oftast blir jag så trångsynt att jag inte med förnuftet kan byta fokus. Istället tröttnar jag på motgångarna och ändrar fokus av den anledningen. Det är väl egentligen vilket som. Men det är klart trevligare att kunna jobba medvetet så mycket som möjligt!

Äsch jag vet inte om jag blir så mycket klokare av detta. Men en sak är säker. Det är dags att börja stå på minst ett ben till igen. Tillbaka till balansen, glädjen, motivationen och generousiteten! Så det så :)