Payback time...

Hela förra året slet vi med slalomträningen. Vi nådde en punkt där det blev stillastånd, med pinnarna otroligt nära ett riktigt slalom men utan att nå ända fram. När jag dammade av pinnarna nu efter vintern bestämde jag mig för att göra ett test och diskriminera rejält (att han inte får någon belöning om han inte gör precis rätt). Som tur är, är Iss en mycket tålmodig hund. Han fick muntligt beröm när han klarade en och två portar men bara godis när han klarade alla tre (jag kör med fyra pinnar). Det dröjde inte länge förrän han faktiskt började ta ett rakt slalom helt själv. Nu har jag börjat testa även med tjocka pinnar och på nya platser, men det krävs lite mer träning innan han klarar ett riktigt slalom. Det är ett annat slags motstånd i de pinnarna och då måste han vara helt säker på tekniken.

Vi tränade gungan idag igen och nådde ännu längre. Han springer ända upp på gungan och jag kan släppa den hela vägen + att han med klickerträning har börjat trampa i backen direkt som gungan landar. Målet är att han ska stanna två på två av på vägen upp, på kommando springa full fart till gungan vippar och sedan trampa i backen. Han är totalt oberörd av ljudet från gungan och det är jag jättenöjd med!

Det känns som att de viktigaste genombrotten börjar komma nu! Det som vi behöver träna allra mest på nu framöver är inte längre hinder, utan kontakt och svängar. Jag ser fram emot det, Issen är så rolig att träna med!

Läste en artikel i Canis igår om lydnadsträning med valpar, hur man kan leka fram kontakt och beteenden. Jag längtar så mycket efter en liten puppy! Än så länge är det inte ens löpt så det är långt fram till den dagen, men vad är bättre än att vänta på något otroligt gott?