Perfekta presenten till frusna hundar!

Vi har nu bestämt oss för att sälja av all polar ull som finns i hushållet. Perfekt för att sticka varma kläder till nakenhundar, småhundar och annat. Håller garanterat värmen. Monteras ned av köparen vid avhämtning.

Ända mot ända

Yaba daba fällning!

Vädret är helt fel i år. Vi skulle tränat hundarna igår men det var för varmt. Idag är det ännu varmare. Hundarna får springa runt i trädgården, klättra på stenar, gräva och hitta på bus. Det är inte i närheten av träningstemperatur.

Det är den tjugosjunde december idag och hundarna är i full fällning. Det hänger ut stora kokor av hår från bakbenen. Jag försöker ta ett grepp då och då, vilket alltid slutar med en hand full av polar ull. Behöver jag säga att dammsugaren konstant ligger framme?

Fällning?!

Men alltså vad är nu detta? Fällning mitt i december?!

På och av

En sak som jag fick med mig hem från tävlingsträningsclinicen hos Maria Brandel, var att jobba mycket mer med tempoväxlingar. Alltså att hunden ska kunna gå från en lugn aktivitet (läs: moment) till en aktiv aktivitet och vice versa. Issen har väldigt svårt för det. Han är liksom antingen i superactionshaping-mode eller i förstenat omvänt lockande-mode. Ett exempel är att han har väldigt svårt att göra ett snabbt läggande i platsliggningen ifall vi får vänta länge innan vi blir kommenderade.

Jag har funderat på om detta beror på huskyns egenskaper. Vem sjutton var det som pratade om olika rasers minne? Det var sjukt intressant iallafall. Det kan mycket väl ha varit Curt Blixt. Jo, att de olika hundraserna har minnen som är anpassade till deras arbetsuppgifter. Till exempel att en bc snabbt kan lämna ett tidigare givet kommando för att övergå i ett nytt, då det är till fördel i vallningen. Jag har inte tänkt på det någonting djupare, mer än att jag har funderat på hur huskyns minne kan vara konstruerat.

En hund som ska dra släde timme efter timme, backe upp och backe ner, i tät skog och över öppna vidder. Hur fungerar en sådan hunds minne? Jag kan på sätt och vis föreställa mig att det lönar sig med ett rejält långtidsminne. Någon måste ju hitta hem igen! Nu kan man väl tvista om huruvida våra hundar har det sinne som huskyn hade för hundra år sedan. Men min tro är att våra svenska hundar ändå har en god portion av de gamla instinkterna kvar. Ni som kör långdistans, vad säger ni?

Ja jag vet inte om jag bara ursäktar mig. Issen har som sagt svårt att växla mellan på och av. Antingen är det på och då är det rejält på. Eller så är det av, och då är det rejält av! Jag har aldrig jobbat särskilt aktivt med just den här växlingen så det står på min lista över saker att göra nu under vintervilan. Och idag började vi.

Vi lekte med en kamptrasa, växlade med ett annat föremål, tränade snabba intensiva gripanden. Så höll jag undan leksakerna och tränade några byten i fjärren; sitt och ligg. Första gångerna kom där rejält med ljud, i synnerhet i bytet mellan ligg och sitt. Men så blandade jag in lite omvänt lockande för att hitta rätt mood och mycket riktigt. Vi fick till flera riktigt fina, intensiva men fokuserade byten.

På med leken igen och in med en växling. Den här gången ett platsligg. Trettio sekunder utan någon som helst störning. Och hunden ligger där blickstill. Kan det vara så enkelt att detta bara är en sån lek som Issen behöver fatta så kan han själv reglera intensiteten? Jag skulle inte bli sådär ruskigt överraskad faktiskt. Han är ju väldigt förtjust i omvänt lockande, det är hans favoritlek. Tänk om detta kan bli det!

Genom att i lek och enkla övningar växla mellan intensitet och lugnt fokus, lär sig hunden att hantera olika tempon tätt inpå varandra! Detta är helt uppenbart nyttigt för Issen att öva på. Och det har vi tänkt fortsätta med, både i smått och stort under vintern!

Ödmjukhet

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Gunne och Diva.

Sovmorgon

Idag har jag och Pila spenderat morgonen i soffan. Hur mysigt som helst!!

Flocksämja

En av mina absoluta favoritegenskaper hos huskyn som ras, är flocksämjan. Det är skönt att kunna ställa ner matskål efter matskål och sedan sätta sig i lugn och ro medan hundarna äter. Mest intressant, tycker jag, är att de visar varandra lika mycket respekt även om de har både stor aptit och stort föremålsintresse. Flocksämjan går i första hand, helt enkelt.

Hundini

Issen är världens hungrigaste hund. Han har en extrem förmåga att övervinna sina rädslor, så länge det ger utdelning i mat. Ibland behöver vi åka hemifrån då maten redan står i blöt. Vid en handfull tillfällen har Issen klättrat över både grindar och kompostgaller med slutresultatet att han har ätit upp mat för sex fullvuxna arbetande hundar. Inte bra.

Så nu har Husse kommit med en ny lösning för att bura in Issen och hindra honom från att äta upp all hundmat. Det ska nog mycket till för Issen att ta sig ut nu!

Aktivering

Jag fick en tankeställare häromdagen när jag mötte Carina på stan. Vi hamnade sedvanligt i ett samtal om hundar och jag berättade lite om Pilas återkommande oro. Då säger Carina, som om det vore världens naturligaste sak, att alla hundar ju inte trivs i hundgård. Och visst är det ju så!

Det är lätt för mig att ta det som självklart att hundarna vill vara ute. De vill alltsomoftast spendera mycket tid, både i trädgården och i stora varma hundkojorna. Men jag har nog tagit det lite för givet med Pila. Det är ju faktiskt i huvudsak i hundgården som hon ibland är orolig.

Alltså Pila hatar egentligen inte att vara i hundgården. Hon ligger ofta i kojan och myser. Men det händer också då och då att hon mest springer runt. Jag har ju berättat om det förut. I samtalet med Carina fick jag ändå någon slags insikt. Pila är ett år. Hon är inte van att jobba hårt och vila mycket. Hon är van att leka och busa! Det kanske blir för lite för henne, för lite rörelse och för lite hjärngympa?

Så nu håller vi faktiskt på att ändra rutinerna lite. Varje dag ser vi till att hundarna får extra tid i trädgården. Dessutom får Pila då och då hjärngympa av olika slag. Idag har hon fått en gummiboll med godis i. Det verkar vara en riktig nöt för henne! Ta i trä, men nu har hon faktiskt varit lugn en hel vecka.

Tack, Carina!

Polarkudde

Undrar om Gunne har hittat den ultimata huvudkudden?

Soffan

Saker som inte är bra för soffan; # 1: När hundar försöker gräva ner köttvatten mellan dynorna...

Husky-saker

Medan jag har varit på jobbet, har tjejerna sysslar med andra saker. Husky-saker.

Som till exempel att gräva en djup grop under en buske.

Latmask

Gunne får alltid en tresitssoffa att se så liten ut...

Baby 10 år

Baby fick följa med på lydnadstävlingen för att fira sin födelsedag. Att få följa med, är något av det bästa Baby vet! Särskilt om där finns andra hundar man kan skälla ut för att visa vart skåpet ska stå. Och om man kan få busa lite. Med all rätt, för en tioåring!

Gammal men ung

Baby har varit på ett extraordinärt bra humör senaste veckorna. Det brukar bli så, när temperaturen sjunker. Varje morgon får hon spelet, rullar sig, gruffar och ålar sig fram. Jag kan såklart inte låta bli att "ta" henne; överfalla henne och nypa, kittla och putta på henne där hon ligger. Vi har levt så länge ihop och har utvecklat vårt eget sätt att leka tillsammans. Det behövs numera bara en blick för att komma igång. Jag uppskattar så mycket, att hon har viljan att förstå min lek, jag som varken har (den slags) tänder eller tassar!

Öronlapp

Öronlapp är ett väldigt fint ord, för någonting som är så varmt, ulligt och mjukt att klappa på! Ett huskyöra är oftast väldigt tjockt, med tät varm päls. De ska ju tåla bra många kallgrader utan att förfrysas.I rasstandarden står det såhär om huskyöron:

"Öronen skall vara medelstora, trekantiga, tätt och högt ansatta på huvudet. De skall vara tjocka, väl bepälsade, svagt välvda på baksidan och helt upprättstående. Öronspetsarna skall vara svagt rundade och riktade rakt upp."

Jag tror att jag har hört någonstans att huskyns öron fungerar på samma sätt som isbjörnens och fjällrävens och därför inte blir förfrysta. Att blodådrorna ligger på ett sådant sätt att blodet värmer sig själv när det flyter fram och tillbaka. Har såklart inte tid att kolla upp det just nu, men ska nog göra det snart! Om inte någon av er vet?

Flockshaping

...att kunna vänta på matserveringen i lugn och ro...

Visst är det lite annorlunda att ha en flock med hundar, jämfört med en enda hund som man kan jobba med fulltid. Jag tränar inte längre alla mina hundar så som jag gjorde förr när jag hade två, tre stycken. Med det inte sagt att jag inte gör någonting alls med dem. Jag ser till att de har ett aktivt och berikat liv, att de är tillfreds och får vad de behöver. På så sätt är huskies allt annat än krävande. De har inte riktigt samma behov av ständig mänsklig uppmärksamhet som många andra raser har.

Förut var jag rädd för att jag inte skulle klara av att ge mina hundar tillräckligt med uppmärksamhet, kärlek och aktivering när jag fick fler. Sedan insåg jag att hundar är hundar och gillar och behöver vad hundar behöver i allmänhet. En ensam sällskapshund kommer att behöva hjärnaktivering och sällskap i en helt annan grad än en flocklevande arbetande hund som vistas utomhus på stora ytor mesta delen av dagarna.

Men det finns vissa saker som jag tycker är viktigt att mina hundar kan, och som jag tränar med dem regelbundet. Det är egentligen mest för min egen skull, för att det underlättar för mig i vardagen. Sådana saker tränar jag sällan med hundarna en och en, utan jag har snarare gjort det till rutiner för hela flocken.

...att äta i lugn och ro, i in egen matskål...

En sak som är jätteviktigt för mig är att hundarna inte ständigt faller för sina impulser. Det är både för min skull och för deras egen säkerhet. Jag behöver till exempel kunna öppna bildörren utan att hundarna flyger ut. Jag behöver kunna gå med en hink hundmat från garaget till huset utan att hundarna kastar sig över den. En annan sak som också är viktigt för mig, är att de respekterar varandra. Att jag kan ställa ned en matskål och rätt hund får maten utan att det blir bråk. Att alla kan hälsa artigt på besökare utan att börja slåss om den spännande personen.

Jag använder lite olika metoder i den här flockträningen. Alla är belöningsbaserade, det vill säga att rätt beteende ger belöning och fel beteende blir utan belöning. Här är några exempel:

Hundarna ligger i burar i bilen. När det är dags att ta ut dem, börjar jag öppna en burdörr. Om hunden då krafsar, trycker sig mot dörren eller någonting annat så stänger jag dörren igen. Hunden vill ju ut, så belöningen är att få komma ut. Först när hunden är lugn i buren, öppnar jag dörren helt och låter den komma ut. Genom att vara hundra procent konsekvent i detta, har jag förstärkt en lugn attityd och försvagat impulsiva, vilda och ibland farliga beteenden.

Jag bär hundmat från garaget till huset. Vi förvarar all hundmat i tunnor i garaget. Jag hämtar upp en hink då och då, som jag har i köket och matar från. När jag går med hinken från garaget och till huset, är hundarna ofta ute i trädgården. Om nu alla hundarna trodde att de skulle kunna ta mat ur hinken, skulle jag för det första få stora omständliga problem vid mathämtningen men vi skulle också riskera slagsmål och konflikter när alla vill ta maten. Genom att aldrig låta hundarna komma åt maten i hinken, har jag släckt ut deras vilja att ta mat ur hinken. Det har aldrig lönat sig, alltså har de slutat försöka.

När jag matar hundarna är de ofta många tillsammans. De ska ha lite olika mat och ibland äter någon medicin medan någon annan är tävlingsklar. Det är jätteviktigt att de inte äter ur fel skålar. Jag tycker också det är viktigt att det är lugnt i flocken vid matning. Flera gånger har jag upptäckt att de äter sämre när det är oroligt! Jag serverar en hund i taget och ser till att ingen annan kommer åt maten. Den som är lugn, får sin mat presenterad och jag låter ingen annan rusa på. Det är jätteviktigt med självbehärskning!

Odelad uppmärksamhet. Foto: Emmeli Orrefjord

En sista, ganska rolig, sak som jag kom på mig själv med att shapa idag, är kel. Jag gör det systematiskt, ja, det är nog nästan omöjligt att tänka mycket shaping utan att liksom automatiskt börja använda det i alla möjliga sammanhang. Jag kom på mig själv med att avbryta en kelstund för att låta hunden tigga om mer. Så gör jag ofta, jag slutar klappa och när hunden börjar puffa, pussa eller visa på annat sätt att den vill ha mer så överöser jag den med klappar!

Jag tror att hundar som lever med oss människor, får bättre respons, uppmärksamhet och närhet om den visar att den vill ha det. Så enkelt är det. Även här hemma, uppskattar jag den egenskapen hos mina hundar – att de kommer till mig och ber om närhet. Det har blivit vardag att shapa dem att utveckla dessa tigga-kel-förmågor. Det gör också att alla lätt får sin egen stund trots att det är många hundar som ska dela på mattes ganska begränsade fritid.

Samtidigt shapar jag också att om en hund får kel, så lönar det sig inte för andra att tränga sig på. Det är också en viktig sak för mig. När en av mina hundar får uppmärksamhet, då är det odelat, helhjärtat och gärna under en längre stund. De andra får komma och försöka så mycket de vill men jag ägnar dem ingen uppmärksamhet överhuvudtaget. Jag inbillar mig att det förstärker känslan av egentid och att vara älskad, hos den hund jag faktiskt pysslar med.

Jag vill inte att någon kommer i skymundan, som annars lätt kan vara fallet när några av hundarna är extremt keliga och extremt påträngande. Det är klart det finns stunder då alla hundarna får varsin klapp och lite kel, som till exempel när jag kommer hem från jobbet. Men fokuset har jag under de andra stunderna, när vi i lugn och ro spenderar tid tillsammans. Den lilla stunden är det viktigaste jag har med just den hunden varje dag. Det är det som bygger en stor del av vår relation!

Självbehärskningsövningarna baseras nästan alltid på omvänt lockande. Alltså att hundarna får vad de vill när de blir passiva, i motsats mot att de får vad de vill när de impulsivt och rabiat försöker ta det. Jag tror att det här sättet att jobba med en flock, ganska effektivt sätter en viss energinivå på hundarna. Det har givetvis betydelse vilken typ av hundar det är, de har ju ändå naturligt olika nivåer av stress, intensitet och av- och påknapp. Det tror jag i alla fall. Men mycket kan vi också påverka.

Genom att öppna grindar först när hundarna har alla fyra tassar i marken, mata när de artigt väntar, ja helt enkelt genom att utnyttja de vardagliga tillfällena då hundarna vill någonting, så går det helt enkelt att forma hur man vill att flocken ska fungera! Det är intressant och spännande, i synnerhet att se en ny individ i en flock som har vissa rutiner. Jag tycker de lär sig snabbt och jag har mina misstankar att det inte har särskilt mycket med mina förmågor som tränare att göra, utan att de faktiskt ser och lär av varandra.

Lycka...

Lycka är att komma hem och vältra sig i ett gäng mjuka varma goa pussglada huskies!

Baby, kära Baby

Nu har Emmeli lagt in fler bilder i sin blogg, denna gång på Baby!