Slutet av träningsperioden och tävlingsdebut...

Nu har snart hela första träningsperioden gått. Fokuset har varit på balanshinder, framförbyten och miljöträning. Jag är glad att jag skrev ner mina mål tidigare för nu kan jag gå tillbaka och se att vi faktiskt har utvecklats en del! Det är också lätt se i vilka partier vi behöver jobba vidare. Vad gäller gungan så kan jag konstatera att den har börjat lossna nu. Han gör den korrekt varje gång och oftare och oftare även med det tempo som jag vill ha! Jag känner att det inte finns någon anledning att nöta den mer nu, bara fortsätta ta den och uppmuntra farten vidare. A-hindret har jag experimenterat lite med. Jag fick ganska snart Issen att hoppa över nocken som jag planerat, men han landade konstant för tidigt och språnget hamnade ovanför kontaktfältet. Jag gav det ett par träningspass men ingenting förändrades så jag bestämde mig för att tänka om och börja med två på och två av istället för att etablera ett beteende som ändå inte fungerar fysiskt. Däremot räckte det med att belöna två på och två av ett par gånger så satt det! Nu är det bara att jobba med farten och han har redan erbjudit ett par omgångar som är exakt som jag vill ha dem!

Balansen är hindret som gett mig mest huvudbry den här perioden. Issen har ett fint mönster som gör att han alltid trampar på uppfarten, men sedan när han kommer till nedfarten travar han sista biten. Jag vill att han ska galoppera hela vägen fram till trampet så här behöver det förändras mönster! Vi jobbade med mycket uppmuntran och glädje, med följden att han fick jättefin fart på nedfarten men istället tappade trampet. Så nu har jag en hund som antingen travar och trampar, eller galopperar och hoppar. Hmm.... Egentligen vet jag vart det brister i min träning, jag har inte ökat avståndet till targeten så mycket och tidigt som jag hade behövt för att få ett galoppbeteende redan på marken. Jag tycker det är svårt att hitta ett sätt att ha ett ordentligt avstånd men att hunden ändå ser targeten! Något tips? Funderar på att köra med en burk som sticker upp lite. To be continued...

Framförbytena har visat sig vara en stor mental utmaning för mig. Jag har inte förstått och min kropp har inte kunnat mönstret i våra nya framförbyten á la Jenny Damm. Med många banvandringar och handling utan hund har jag till slut lyckats vänja kroppen vid rätt rörelser. Men ack vilken tid det tar innan det sitter ordentligt!!! En hand åt gången ska visa; gamla fartarmen håller i till hindret är hoppat - där tar nya fartarmen vid. Kroppen ska vara riktad åt det håll vi ska. Men Emmelis bilder avslöjar hur jag egentligen visar.... Uselt!!! Nåja, numera är jag lite mer säker på det där men sedan rätt vad det är smyger sig den gamla handlingen in... Mer av det kan du se på vår tävlingsdebutfilm nedan! OBS! Bilderna visar aja-baja handlingen!

Miljöträningen då. Vi har börjat med att köra en bana tillsammans med flera andra hundar någon gång i veckan. Tyvärr är det ju inhägnat i Motala så det är svårt att få till en realistisk tävlingsträning... Hursomhelst har det inte varit några problem med de andra hundarna, snarare med min och Issens kontakt - jag klantar mig i handlingen och han sticker ärovarv. Med noggrann analys av våra uppvärmningar har jag kommit fram till följande: Om Iss inte har bajsat innan träningen kommer han garanterat att ta ärovarv. Alltså regel nummer ett: Rasta rejält!! Efter det har jag provat mig fram med bollkastning i långlina. Jag har märkt att om vi tränar starter (utan hinder) och jag har långlina och kastar boll, så försöker han sticka första gångerna men lugnar sig sedan. Efter det finns flera steg i hans stressnivå som går att urskilja. Han springer efter bollen och leker med den. Han springer efter bollen men kommer inte tillbaka med den och han springer inte längre efter bollen. Där har jag fyra steg att välja mellan, hur energisk jag vill ha honom!

När jag så såg att Söderköpings Brukshundklubb skulle ha träningstävling tre torsdagar i rad, nappade jag på det. Vi är ju anmälda till Tranås och Eslöv i höst och innan dess behöver vi verkligen vara på banan och leka lite i tävlingsmiljö! Sagt och gjort, igår åkte vi dit. Men usch så nervös jag var!! Största farhågan är ju alltid att han drar ett ärovarv och "hamnar" hos någon läskig hanhund... Men inte! Jag plockade honom efter första hindret för att inte tappa honom direkt och sedan var han väldigt följsam! Andra loppet fick han syn på domaren och blev lite låg och skärrad men jag lyckades faktiskt få grepp om honom och göra ett fint avslut med belönande pip-korv efteråt. Men vad hände med slalom? Mitt och hans älsklingshinder funkade inte alls. Nästa gång tar jag med slalom och kör på uppvärmningen. Tydligen är det ett svårt hinder för honom när han inte kan fokusera ordentligt.

Jag är så glad att jag hade en bestämd och fast plan för hur jag skulle hantera tävlingssituationen på banan. Dels så var jag inställd på att allt kan hända, han kanske glömmer varenda hinder och all handling på grund av att det är så mycket runtomkring. Dels planerade jag min handling precis som jag skulle gjort ifall det var en vanlig träning. Jag vill alltid handla på samma sätt och inte börja göra annorlunda på tävling. Och slutligen, det som fick mig att hålla fokus: Vad som än händer på banan måste jag vara lugn och positiv. Han behöver att jag, med hela mitt kroppsspråk och min attityd, visar att detta är som vilken annan träning som helst. Att allt runtomkring inte är något att bry sig om. Allt detta lyckades jag med (utom ett visst oplanerat rötägg som smög sig in i handlingen). Det känns riktigt fint!

Hursomhelst, nu ska jag inte babbla mer. Här kommer filmerna från igår!


Ps. Det är länge sedan jag skrev om Baby. Hon ligger i hårdträning med cykling och simning kombinerat med massage. För första gången på länge är hon riktigt fin i kroppen! Det är så härlig känsla att se henne pigg och stark. Men helst av allt ligger hon ju givetvis i hundkojan och njuter av pensionen!