Vecka 18 & 19; Tillbaka till vardagslivet och träningen!

Efter en tumultartad och kaosig period av husköp och flytt, försöker jag nu komma igång med vardagsträningen igen. Jag har haft lite extra ledigt senaste veckan och har äntligen börjat komma igång med spårandet igen. Baby och Iss har fått gå två sporadiska blodspår, något som gjorde dem väldigt glada. Det märks att de gillar att spåra och de har helt olika stilar! Baby spårar noggrannt och lugnt, Iss rusar iväg och får springa runt lite då och då när han tappar spåret av bara farten. För mig är det inte så noga hur de spårar, jag lägger spåren främst för att de ska få använda nosen lite och gå spontant i skogen. Det är intressant att se att de, med så olika stilar, ändå når fram till klöven bägge två!

Med Diva har jag påbörjat personspåret nu. Vi började ju lite smått i vintras när hon bara var några månader gammal, men jag körde fast lite och vågade inte fortsätta då jag märkte att hon delvis gick på synintrycket. Det är svårt att gå "osynliga" spår i djup snö..! Nu har vi satt igång igen iallafall och hon har då minsann inte glömt. Jag har lagt ett till tre spår varje dag nu under ledigheten. Det känns som att det kan vara bra att starta intensivt för att få igång ett bra sug och bra rutiner för spårandet!

Jag lägger korta spår på fälten och är noggrann med att det ska vara medvind. På så sätt kan hon inte vittra sig framåt, utan måste lukta noggrannt på marken. Just nu prioriterar jag att hon ska spåra i ett lugnt tempo och med nosen nära marken. Om vi så småningom ska spåra människor på riktigt, är det viktigt att hon inte chansar och rusar framåt i spåret! Jag har grubblat över om jag vill lägga godis i spåret eller ej. I vintras var jag helt inställd på det, men sedan har jag börjat tveka på om det är så bra. Jag vill ju inte gärna göra henne beroende av godis i spåret! Samtidigt har jag läst att det är ett jättebra sätt att få ett noggrannt och djupt spårande. Diva har inga problem med själva spårandet, så godiset är i första hand just ett sätt att förstärka tempot och djupet. Om hon rusar iväg eller vädrar för mycket, kan hon missa godbitarna!

Sedan jag fick tipset av Ylwa att använda back on track-täcket till Baby, har jag sett en radikal skillnad på hennes rygg. Jag har inte masserat henne överhuvudtaget på två veckor, ändå är hennes rygg i bättre form än på riktigt länge! Jag kan inte komma ihåg när jag sist såg henne svanka när hon gick. Ryggen är rak och stark!

Jag ska banne mig investera i ett back on track till Issen också. När jag skulle känna lite på honom häromdagen upptäckte jag att hela han var full av knutar. Det var riktigt illa. Jag har försummat hans massage när jag har fokuserat mer på Baby och sedan glömt av att han också har ett behov av regelbunden värmning. Jag gav honom en rejäl omgång och har var betydligt mer avslappnad efter det. Det är intressant, för han påverkas inte bara fysiskt av att vara spänd i musklerna. Han blir även vresigare och mer oberäknelig! Det är nog tyvärr många hundar här i världen som misstas för att vara aggressiva när de egentligen lider av smärta...



Jag har haft några projekt i trädgården också. Först hittade jag en helt genial blogg på nätet, http://fortezza.doggyblogg.se/, med superbra tips på hur man kan berika hundgården. Jag snodde en massa idéer och tillbringade en heldag i hundgården med hammaren och skruvmejseln i högsta hugg. Resultatet blev en godisvägg där hundarna får balansera på stubbar för att nå godiset, lite tegelstenar, ett cykeldäck och ett cementrör som alla fungerar som godisgömmor och sist men inte minst en slang som sitter på ett snöre på stängslet (se bilden!). Hundarna har ivrigt provat de olika övningarna och det verkar ha höjt värdet på att vara i hundgården!

Sen har vi passat på att sätta stängsel nu när vi haft några dagar ledigt. Själva stängselsättandet var väl ingen match direkt, desto värre var det med att överhuvudtaget kunna sätta det! Stundvis såg vår tomtgräns ut som en berg-och-dalbana, på ett ställe låg grenar och kvistar motsvarande en halv majbrasa och vid stenmuren hängde stora buskar över kanten... Efter rejält med svett och diverse skador är vi nu äntligen färdiga! Släppte ut hundarna för premiärlek och jag tror aldrig jag sett dem njuta så!! De sprang i full fart över stock och sten, upp och ner, tog en paus för att gräva lite efter möss och sen satte de fart igen.

Diva fick omedelbart en favoritplats, nämligen stenmuren! Det passar väldigt bra, då hon behöver träna på att klättra på ojämnt och stundom vickande underlag - det är ju ett av intagningsproven till räddningshundutbildningen sen. Hon travade hit och dit på muren och verkade tycka det var jättespännande! Precis som jag misstänkte, valde Baby ut den stora stenen som utsiktsplats. Där kommer hon ligga och spana och njuta av livet många gånger! Skälla på någon förbipasserande då och då så det blir lite ordning på "byn", hihi!

Iss har ingen favoritplats än. Kanske bakom huset, där han kan gräva stora gropar. Men det han allra helst sysselsätter sig med, är att springa. Runt, runt huset, en sväng runt tvätthängaren, ett varv runt trädet och runt huset igen. Tänk om jag kunde släppa honom lös i skogen, det skulle vara himlen för honom. Springa ohämmat över stock och sten. Nu är vår trädgård nog det mest himlalika han har upplevt, åtminstone i vårt gemensamma liv. Det känns roligt att kunna låta honom få utlopp för det han älskar så mycket!

Diva har fått följa med allt mer på olika äventyr. Vi åkte till Söderköpings brukshundklubb och tittade på appell-lydnadsprov. Det var intressant att se och motiverande för träningen. Jätteduktiga ekipage och trevliga människor som svarade på alla möjliga frågor jag hade! Vi har också varit och besökt lite olika vänner och så får hon barn-träna. Inte riktigt som på bilden då, utan träna på att umgås med barn! Svågern har en son på dryga året och Diva har hjälpt till med barnpassningen genom att städa upp allt han tappat på golvet och noggrannt tvätta hans mun efter maten. Hon är väldigt försiktig och artig minsann - hon tar mat ur handen på honom utan att knappt vidröra fingrarna! När hon får någonting av mig, då hamnar halva handen i munnen... Hon verkar förstå att han är liten och ömtålig och det känns väldigt roligt att hon är så duktig. Varken Baby eller Iss går nämligen att ha i närheten när det är så små barn på besök.

Slutligen vill jag gratulera Divas kullsyster, Dawn, som plockade ett CERT på SPHK:s utställning i Junsele i helgen! Hon är en jättesnygg tjej (lik Diva, förståss!) och gjorde det riktigt bra när hon slog öppen- och bruksklasstikarna vid nio månaders ålder! Grattis!!!

Kommentera gärna! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!