måndag 7 september 2009

Härliga helg!


Fotograf: Tomas Szabo

Vilken fin avslutning på tävlingssäsongen! För första gången i livet har vi tävlat mot andra huskies! Det var så roligt, att ha ett gäng små spetsöron där i tältet, att gå omkring tillsammans med andra likadana. Att vara ett gäng. Det var roligt! Svårt att beskriva, men ta med dig din vallhund och åk på draghundtävlingar i fyra år så kommer du förstå känslan, hihi!

Loppen gick över förväntan bra, Issen var MED mig på ett helt annat sätt än tidigare. Banorna var väldigt lätta och bjöd på många framskick - och Issen tog dem med buller och bång! Ett enda tillfälle där han tvekade och började se sig om, i övrigt var han helt med och jobbade kanonfint. Slalomen gick inte den här gången heller, men jag tycker mig se en lösning i sikte. Sista loppet tog han de tre sista pinnarna i slalomet, och det var med full fart. Härligt!

Tack Eva för en härlig helg, god mat och trevligt sällskap! Grattis Jörgen till första agilitypinnen! Nu får huskisarna se upp där ute :)

Träningsperioden är också slut och jag måste erkänna att jag inte har varit väldigt ambitiös. Har knappt tränat alls. Det är vintern som börjat hägra, den kyliga luften vrider om mitt sinne att längta efter vind i håret och skogsluft istället för fotbollsskor och tighta svängar. Vi har börjat träna så smått och jag ser redan fin effekt på Issens motivation! Nästa agilityträningsperiod kommer inte förrän framåt maj, när det blir för varmt för drag och det börjar klia i fotbollsskorna igen :) Fram till dess blir det vår agilitykurs och ridhusträning en gång i veckan. Det räcker som miljö- och handlingsträning mellan dragpassen.

Det är lustigt hur världen omkring en kan ha en avsikt. Baby har börjat streta emot väldigt mycket när vi cyklar nuförtiden. Jag blir osäker och undrar om hon har ont eller om det är det gamla vanliga jag-vill-faktiskt-lukta/kissa/vädra/hälsa humöret. Men samtidigt som hon stretar allt mer, har människor omkring mig pratat om muskler. En kastar boll, en låter hunden leka, en går offroad i skogen och alla säger de samma sak; de blir överraskade över hur mycket muskler hundarna har byggt av den till synes lilla träningen. Jag tar det som ett budskap; det är dags att växla träning med Baby också. Det måste inte absolut vara cykling eller simning. Skogspromenader och lek kan mycket väl fungera som komplement.

En sista reflektion som jag fick av Eva igår. Issen GÅR passgång. Jag har många gånger funderat på vad det är för gångart han har egentligen, han går inte så rent passgång att det är lätt att se. Nästan någonting mitt emellan. Jag har väl intalat mig själv att det är skritt så jag ska slippa bekymra mig. Gillar inte när hundarna går passgång, för mig är det ett tecken på problem med kroppen. Eva sade att Issen går passgång och det är ju helt sant. Hon sade dessutom att det är vanligt att passgångare blir väldigt kraftiga runt midjan och där kom förklaringen på det också! Issen är ju alldeles för rejäl kring midjan och är ofta väldigt spänd just där.

Samtidigt gör sig hösten påmind på min våg. Jag har en förmåga att lägga på mig några kilo varje vinter. Det är klart att jag rör mig mindre när jag sitter på cykeln bakom rejsande hundar, än när jag springer agilitybanor hela dagarna. Dessutom så blir jag lustigt nog alltid väldigt hungrig på hösten och vintern. Så jag behöver helt enkelt börja motionera.

Imorse under morgonpromenaden så provade jag mig fram hur vi ska gå för att Issen inte ska gå passgång. När vi gick långsamt var det nästan hopplös, men däremot när jag spände musklerna och riktigt power-walkade så travade han på jättefint. Två flugor i en smäll alltså! Issen får vila midjan och gå ordentligt - jag får motionera så jag svettas och håller igång lite även på vintern! Weee!!

1 kommentar:

  1. Tror inte det är något fel alls att hunden går passgång, men jag ska undersöka .....
    Men power walk är ju rätt nyttigt hehe
    Kram på dig och tack för ett trevligt initiativ

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.