Vecka 32 & 33; Nya utmaningar...

Även om sommaren envisas med någon varm dag här och där, är vi onekligen på väg mot bättre tider. Nätterna ligger oftast kring sexton-graders-strecket men då och då smäller det till och kryper längre ner. Som i onsdags, till exempel. Kvällen innan förstod jag att det skulle bli dragtur på morgonkvisten. Temperaturen var tretton grader redan vid läggdags och mycket riktigt, nio grader blankt när jag steg upp.

Med en sådan fördelaktig temperatur, hinner man med att träna alla hundarna på morgonen! Jag tog en funderare vilka hundar jag skulle köra ihop. Av ren iver började jag med Diva och Kinoo. Det var en chansning, då det kan krävas ganska mycket av hunden som går jämte Diva. Hon kan få för sig att springa lite varstans när hon känner för det... Hunden jämte behöver vara bestämd och målmedveten för att hålla rätt kurs när hon sätter igång!

Sagt och gjort, på med selar och iväg bar det. Diva var jättehet och ville verkligen springa. Kinoo var inte sen att hänga på. Vi hann väl en sådär tre hundra meter, så såg jag ett rådjur promenera över vägen lite längre fram... "Åh nej..." var väl ungefär allt jag hann tänkta innan vi var framme. Men döm om min förvåning! Kinoo ville springa efter det ulliga smaskiga rådjuret, hon vädrade och drog kraftigt ut åt vänster. Vad gjorde Diva då? Jo, hon kastade en blick mot rådjuret, ökade tempot och sprang målmedvetet rakt fram längs vägen!! Min lilla hjärtanes älskling!! Jag hade verkligen inte trott att hon skulle lära sig så snabbt. Oj, så tacksam jag är att jag har en sådan liten duktig tjej! Och tänk om jag fortsatt dalta med henne ett eller två år till för säkerhets skull, istället för att låta henne ta mer ansvar redan nu...

Det var väldigt roligt att se Diva och Kinoo sida vid sida framför cykeln. De är så lika, jobbar så lika och så de där små vita puffiga svanstipparna som gungar i takt. Ser massa fram emot riktiga vintern då jag kan få köra dem mer och köra alla hundarna tillsammans. Jag tror det kan vara bra motiverande för hundarna att gå i större spann och inte bara i par. De kan få platser i spannet som passar dem bättre - framför cykeln finns det ju bara en plats att vara.

Äntligen fri från klåda

Jag glömde berätta om Issens klåda i förra inlägget. Han har ju lidit mycket av det både förra sommaren och denna. Inte ens när vi tränat har han fått ro, utan han har varit tvungen att stanna och klia sig med jämna mellanrum. Jag var väldigt nära att raka av honom all päls (tack för att jag skulle fått låna din rakapparat, Maria!) men så ville jag skydda honom från myggen på vår norrlandsresa så jag avvaktade lite.

 

Under resan föreslog Eva att vi skulle prova hennes Aloe Vera-spray. Jag sprayade på lite och gnuggade in i Issens päls. Sen tog vi en promenad så det skulle få torka upp lite. Jag såg honom inte klia sig en enda gång under resten av resan och har bara sett ett par gånger sedan dess! Helt fantastiskt! Vi tog med oss sprayen hem för att kunna förebygga om klådan kommer tillbaka någonting i sommar. Men hittills har jag inte sett till det alls och han är åter fokuserad och harmonisk när vi tränar.

Extinction burst

Vi har tränat mycket på att förbättra beteenden de här veckorna och det leder oss onekligen in på fenomenet extinction burst, en av de vetenskapliga grunderna som gör att shapeing verkligen fungerar. Det går ut på att en individ, som är van att få en belöning för ett beteende, kommer att utveckla beteendet om belöningen hålls tillbaka.

Tänk själv; du sitter vid matbordet och din hund sitter jämte och vill smaka. Om hunden inte får någonting, kommer den med största säkerhet att testa lite olika sätt att få mat. Den kanske lägger upp tassen eller huvudet i ditt knä, gnyr, pussas eller annat. Den får en extinction burst!

Säg att du vill lära hunden att sitta vackert. Du klickar några gånger när den lyfter lätt på en tass men sedan väntar du med klicket. Hunden kommer då att bli frustrerad när tass-lyftningen inte ger någon utdelning längre. Det mest sannolika i det läget, är att hunden då testar att lyfta tassen ännu högre. Klicket och belöningen kommer och träningen är igång igen. Beteendet har utvecklats med hjälp av en extinction burst!

Det finns många för- och nackdelar med att använda sig av extincion burst i hundträningen. Jag ska gå igenom några som jag har lärt mig och själv upplevt. Om vi börjar med fördelarna, innebär extincion burst att ett beteende kan utvecklas väldigt snabbt och bli väldigt avancerat. Genom att hunden själv har utvecklat beteendet i en förstärkningssituation, blir det ett beteende som hunden gärna utför igen. I själva processen lär sig hunden även att hantera sin frustration. Istället för att få utfall, tugg, hopp och annat som hunden kan göra av ren frustration, lär sig hunden att hantera det (och sina misslyckanden) genom att arbeta ännu hårdare!

En nackdel med extincion burst är nog den nackdel som jag även får mest frågor om när jag visar och pratar om shapeing. Om du har ett beteende som du är jättenöjd med – säg till exempel ett platsligg – och du vill utöka tiden som hunden ligger stilla, så kan du få problem med extinction burst. Hunden får inte utdelning när den legat en viss tid och kan då börja variera beteendet. Jag hade problem med Issens ligg i början av träningen. Han hade en bra grundposition men efter några sekunder började han vifta på svansen. Sedan började han prata ljudligt och slutligen reste han sig upp. Han fick en oönskad extinction burst.




Den här veckan har vi jobbat med att få ett snyggt och bra läggande under gång. Issen har en förmåga att lägga ner framkroppen först och låta baken stå i vädret en stund innan han sätter ner den också. Det går helt i linje med hans kroppsuppfattning, som vanligt, då han inte är speciellt medveten om vad som finns i den bakre änden av kroppen. Jag har prioriterat så att jag i första hand vill att han ska landa samtidigt med fram- och bakdelen. I andra hand vill jag parallellt att han ska kunna göra det under rörelse och att han ska kunna göra läggandet relativt snabbt. Utefter dessa kriterier har jag tränat på filmen ovan.

Den här träningen grundar sig på extinction burst. När ett läggande inte duger, försöker Issen igen och min förhoppning är då att han ska göra bättre ifrån sig. För att inte hamna i situationen att jag sedan måste få bort extincion burst när vi ska träna att ligga kvar, tränar jag samtidigt att han ska vänta på frikommando innan han reser sig upp igen. För att få så effektiv träning som möjligt, använder jag leksak och bur för att få de tanke- och godishämtningspauser jag behöver.

I shapeing är det lätt hänt att man får fram extra beteenden. Till exempel så trodde Issen under en kort period att han skulle trampa med sina framtassar på mina fötter när han lade sig ned. Oturligt nog så hände det några gånger i rad att det var just dessa lägganden som blev bäst och jag belönade dem. Han fick ett ”spökbeteende”, han trodde att trampandet var en del av det beteende jag ville ha. Lyckligtvis var han smart och sållade ganska snabbt bort trampet från beteendet, när han även fick godis för snabba lägganden utan tramp.

Så länge hunden utför beteendet både med och utan spökbeteende, brukar jag inte bry mig om det. Om beteendet däremot alltid är kopplat till spökbeteendet, kan det vara bra att bryta. Under en period trodde Diva att hon skulle hoppa upp och studsa mot mitt bröst innan hon gjorde ett snabbt läggande. Det hände så ofta att jag valde att sätta ett kompostgaller mellan oss några gånger. Hon kom inte längre åt att hoppa upp mot mig och märkte då att läggandet belönades även utan hoppet.

När vi tränade veckans tricks häromveckan (ja, jag vet att jag missat att skriva om tricksen senaste veckorna, men det kommer extra många idag istället, jag lovar!) fick jag däremot ett trevligt spökbeteende. När Diva väl förstod att jag ville ha även baktassarna i matskålen, blev det så att hon lyfte i bägge bakbenen samtidigt istället för att kliva i så som hon först lärt sig. Jag lyckades minsann se detta och konstaterar att hon kan stå på händerna. Så nu när trickset är klart, har jag börjat fånga just det ögonblick som båda baktassarna är i luften istället. Det blir spännande!

Crossover-hundar

Jag ska hålla i några enkla shapeingpass på ett par husky-arrangemang här framöver. Det ska bli väldigt spännande och roligt! En av de få saker som jag tycker är tråkigt med shapeing, dock, är att det är väldigt lätt och roligt - när man har en shapeing-van hund. En hund som däremot är van att bli lockad till tricks och annat, eller i värsta fall hämmad till vissa beteenden, kommer att vara ganska svår att shapea i början. Den har inte lärt sig att den måste jobba självständigt för att få belöningen, den har inte lärt sig att utveckla beteenden på ett effektivt sätt och den kan inte riktigt spelreglerna för shapeing.

Därmed inte sagt att det är omöjligt. Tvärtom! Det bara krävs mycket mer av föraren. Vilket är lite synd, då en shapeing-ovan hund ofta har en shapeing-ovan förare… Lyckligtvis har shapeingen en positiv verkan både på hund och förare. Ju mer hunden upptäcker att beteenden lönar sig desto lättare kommer det att gå. Och ju lättare det går, desto roligare blir det för föraren!

Uppdatering om ögat

Nu har vi levt de första två veckorna med vetskapen om Divas ögonproblem. Förra torsdagen opererade vi bort det blinda ögat hos vår älsklingsveterinär Ritva Krokfors. Diva blev, som alltid, väl omhändertagen och operationen gick fint. De sydde igen ögonlocken och i slutänden när pälsen har växt ut ordentligt igen, kommer det bara att se ut som att Diva blundar.

Vi har börjat komma in i rutinen att undersöka andra ögat varje dag. I början var det tungt och jag kände mig väldigt nojig. Har det ändrat färg? Är det inte lite mer rött idag? Lyckligtvis har jag kunnat jämföra med de andra hundarna och gång på gång konstaterat att ögat ser helt normalt ut. Varje morgon när är friskt, är jag tacksam för ännu en dag utan problem. Det är fascinerande, att ju mer motgångar jag möter desto mer inser jag värdet i dem. Motgångarna är till för att visa oss att ingenting är evigt, ingenting kan tas för givet, utan att varje ny dag ska levas och uppskattas till fullo…

Jag vill också tacka alla er som frågat, tröstat och tänkt på oss. Det har varit ovärderligt med allt stöd vi fått, alla uppmuntrande ord. Jag har gång på gång blivit påmind om att kärlek och närhet är värt allt i världen. Det här är en sorg som jag, och alla andra som bryr sig om Diva, måste leva med. Men det är också en påminnelse om att vi inte ska glömma att ta vara på den kärlek och glädje vi har – med varandra och med våra älskade hundar. Diva lever, hon är glad och busig och hon har inte ont. Vad mer kan jag begära?

Tillbaka till tricksen

Jag upptäckte att jag glömde skriva om veckans tricks i förra inlägget. Aja baja! Istället blir det extra många tricks i detta inlägg. Först fick Diva lära sig att stå i matskålen. Detta var ganska så enkelt med samma metod som jag tränat Baby. Först stå i stor låda, sedan mindre och mindre.

Vid ett visst kritiskt läge måste hunden anstränga sig för att få in baktassarna i lådan och det är först då som hon verkligen förstår vart tassarna ska vara. Det är också i detta läge som lockning som metod når sin begränsning. Här fick vi jobba på ett tag innan poletten föll ned. Då var det ingen konst att stå i lilla matskålen heller!

Nästa tricks är att apportera korv. Tro det eller ej, detta är ett av de lättaste tricks jag har lärt mina hundar. Kan det ha tagit tio minuter kanske? Jag har läst om detta trick i tidningen Canis, där använde de sig av ett hjälpmedel och det har jag också gjort. Mer ska jag inte avslöja utan nu får ni tänka efter lite!

Det var de två senaste veckornas tricks. Här kommer denna veckans. Stå på bakbenen. Då menar jag inte ställa sig upp för att nå en godis eller stå mot förarens bröst eller nåt. Jag menar stå upp, rakt upp, och balansera på bakbenen en bra stund. Detta är en jättenyttig balans- och kroppskontrollövning samtidigt som det är väldigt bra muskelträning. När vi kom hem från fjället för ett par veckor sedan var Diva ett riktigt benrangel och jag bestämde mig för att vi måste börja träna för att få upp lite muskulatur.

Ganska snart blev vi dock ordinerade vila efter operationen. Diva fick inte anstränga sig så pulsen gick upp. Jättetråkigt… Under de senaste två veckorna har vi alltså bara vilat och tränat dessa två tricks; stå i matskålen och stå på bakbenen (och lite stå på händerna förståss, men det är ännu inte klart). Nu har Diva gått upp ett kilo. Och igår kände jag att höftbenen inte alls sticker ut som stora pålar längre, utan är som helt normala knölar mot ryggen. Sensmoralen av det hela; underskatta inte den muskelträning som balansövningar och statisk träning ger!

Valet och kvalet

Jag håller på att grubbla över om jag ska anmäla mig och Issen till lydnadsettan i höst, eller ej. Momenten i sig börjar vara klara, till och med i de små detaljerna. Frågan är hur långt vi håller i tid. Ett lydnadsprogram i ettan är inte speciellt långt och Issen är väldigt arbetsvillig. Men hur länge kan han jobba och ändå göra bäst möjligt ifrån sig? Inte tillräckligt länge i nuläget. Det är på hög tid att jag börjar koppla ihop och träna flera moment åt gången.

En till utmaning jag märker att vi behöver träna på, är allt detta som sker mellan momenten. Jag vill att Issen ska behålla fokus och vänta på nästa moment i pauserna. Jag vill också att det ska flyta på bra med signaler mellan momentet så han är förberedd på vad som kommer härnäst. Men hur lång kan en sådan träning ta? En månad? Ett halvår? Ingen aning… Känner jag Issen och shapeingträningen rätt så kommer det gå snabbt att stretcha tiden. Å andra sidan har jag läst att det är just detta arbete som tar lite mer tid än resten. Det är två tävlingar i Söderköping i oktober och en i Motala i november. Vi var väldigt flitiga och tävlade en hel del agility i Söderköping förra sommaren så där känner sig Issen lite hemma. Men om vi är klara till dess, eller ej, återstår att se.

Eller så kan jag välja att vänta med tävlingsstarten och jobba vidare med lydnaden till nästa säsong. Det finns ingen nackdel med det, egentligen. Vi kommer att vara ännu mer färdiga när det är dags och vid det laget kommer nog de flesta klass två momenten också att sitta. En fördel med detta är att vi direkt kan klättra upp till tvåan och slippa riskera busiga hundar under platsligget. Det är min enda farhåga inför lydnadstävlingarna, nämligen. Hmm… Hur skulle ni gjort?

Att stretcha

Det senaste årets utveckling har varit en spännande resa. Jag började läsa boken ”Lydnadsträning i teori och praktik” under försommaren och det revolutionerade hela min hundträning. Jag har omsatt den kunskapen i steg efter steg, kombinerat med några kurser för Fanny Gott och Thomas Stokke. Det har varit som att följa träningen av en lydnadshund från första grunderna till en färdig hund. Jag är någonstans i mitten just nu och har några delar av träningen som jag inte utvecklat till fullo än.

En av dessa delar är just stretching av tid. Tid i platsligg, tid med flera moment i följd. En annan av dessa är stimuluskontroll. Jag har ännu inte satt kommando på mer än ett fåtal beteenden. Nu, under läggande under gång-träningen, är första gången som jag använder den tanken till fullo. Både stretching och stimuluskontroll är någonting som jag i framtiden kommer att blanda in redan tidigt i träningen, för att hunden ska få möjlighet att lära sig det som en naturlig del av träningen. Men nu måste jag till att börja med vänja mig vid metoderna och tankesättet som hör till dessa delar av shapeingträningen. Som alltid en mental utmaning, alltså! De är däremot de sista bitarna som ska på plats för att få ihop en helhet i träningsmetoden. Det ska bli roligt att få de insikterna, ha en ordentlig grund att stå på och sedan utvecklas vidare därifrån!

Som en summering av de här två veckorna måste sägas att de har varit omtumlande. En ny flockmedlem har gett vissa vardagsutmaningar, tillsammans med detta med Divas öga och lära sig leva med det. Men det har också varit två värdefulla och lärorika veckor. Det sägs att det har regnat mycket på sistone men för mig har solen värmt varje dag...

Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!