På och av

En sak som jag fick med mig hem från tävlingsträningsclinicen hos Maria Brandel, var att jobba mycket mer med tempoväxlingar. Alltså att hunden ska kunna gå från en lugn aktivitet (läs: moment) till en aktiv aktivitet och vice versa. Issen har väldigt svårt för det. Han är liksom antingen i superactionshaping-mode eller i förstenat omvänt lockande-mode. Ett exempel är att han har väldigt svårt att göra ett snabbt läggande i platsliggningen ifall vi får vänta länge innan vi blir kommenderade.

Jag har funderat på om detta beror på huskyns egenskaper. Vem sjutton var det som pratade om olika rasers minne? Det var sjukt intressant iallafall. Det kan mycket väl ha varit Curt Blixt. Jo, att de olika hundraserna har minnen som är anpassade till deras arbetsuppgifter. Till exempel att en bc snabbt kan lämna ett tidigare givet kommando för att övergå i ett nytt, då det är till fördel i vallningen. Jag har inte tänkt på det någonting djupare, mer än att jag har funderat på hur huskyns minne kan vara konstruerat.

En hund som ska dra släde timme efter timme, backe upp och backe ner, i tät skog och över öppna vidder. Hur fungerar en sådan hunds minne? Jag kan på sätt och vis föreställa mig att det lönar sig med ett rejält långtidsminne. Någon måste ju hitta hem igen! Nu kan man väl tvista om huruvida våra hundar har det sinne som huskyn hade för hundra år sedan. Men min tro är att våra svenska hundar ändå har en god portion av de gamla instinkterna kvar. Ni som kör långdistans, vad säger ni?

Ja jag vet inte om jag bara ursäktar mig. Issen har som sagt svårt att växla mellan på och av. Antingen är det på och då är det rejält på. Eller så är det av, och då är det rejält av! Jag har aldrig jobbat särskilt aktivt med just den här växlingen så det står på min lista över saker att göra nu under vintervilan. Och idag började vi.

Vi lekte med en kamptrasa, växlade med ett annat föremål, tränade snabba intensiva gripanden. Så höll jag undan leksakerna och tränade några byten i fjärren; sitt och ligg. Första gångerna kom där rejält med ljud, i synnerhet i bytet mellan ligg och sitt. Men så blandade jag in lite omvänt lockande för att hitta rätt mood och mycket riktigt. Vi fick till flera riktigt fina, intensiva men fokuserade byten.

På med leken igen och in med en växling. Den här gången ett platsligg. Trettio sekunder utan någon som helst störning. Och hunden ligger där blickstill. Kan det vara så enkelt att detta bara är en sån lek som Issen behöver fatta så kan han själv reglera intensiteten? Jag skulle inte bli sådär ruskigt överraskad faktiskt. Han är ju väldigt förtjust i omvänt lockande, det är hans favoritlek. Tänk om detta kan bli det!

Genom att i lek och enkla övningar växla mellan intensitet och lugnt fokus, lär sig hunden att hantera olika tempon tätt inpå varandra! Detta är helt uppenbart nyttigt för Issen att öva på. Och det har vi tänkt fortsätta med, både i smått och stort under vintern!