Vecka 29:2; Vidare tricks, social utveckling och en stor tjej...

Idag är ingen vanlig dag, för idag är Divas födelsedag! Ett år sedan min lilla skruttegumma såg dagens ljus för första gången. Eller åtminstone kände dofter, hon öppnade väl inte ögonen förrän efter några veckor... Jag höll först på att skriva att tiden går så fort, men det här året med Diva har jag verkligen tagit mig tid att njuta av varje stund så det känns som ett långt och vackert år som vi delat tillsammans.

Häromdagen tänkte jag återigen på när jag träffade henne första gången och hon spände ögonen i mig. Visst hade jag väl redan bestämt mig för att det inte skulle bli hon, men allt hon gjorde tydde på att hon skulle bli min älskling! Lilla pricknosen fick följa med hem tre veckor senare och sedan dess har vi delat glädje och sorg, vardag och fest.

Senaste månaden har vi fått kämpa på med ett utomordentligt tonårshumör och idag har Diva äntligen lyckats fånga sin första mus, som ett tecken på att hon verkligen börjar bli stor! Vi firade med att berömma henne jättemycket och klappa henne medan hon mumsade på den knastriga smaskiga musen... Lite svårt att hålla god min till ljudet av ben som krossas, men hon var så stolt så det var bara att spela med, hehe.

Agility för en gångs skull!

Vi har haft ett fullspäckat veckoslut med massa besök. Först kom Jennie och Exxa och stannade hos oss över helgen. Vi tog chansen att träna lite agility tillsammans, det gäller att passa på när man ses! Jag hade bara tänkt köra lydnad men så blev det en paus för Exxa och jag tog fram Issen lite. Testade skicka honom på en raksträcka med slalom och han tog det klockrent! Det är, för mig, ett värdefullt kvitto på att jag valt rätt metod för slalominlärningen och att de månader det tog att få fram ett bra slalom var absolut välinvesterad tid!

Jag tog mig friheten att plåga mina kära vänner med lite agilityutmaningar och det var väldigt intressant att få se dem in action. Tyvärr tar tiden alltid slut så snabbt när vi ses under huskydagar och annat, men den här gången hade vi oändligt med tid att jobba med! Det var spännande att få se hur långt de har kommit med agilityn. Jennie visade sig ha full koll på bytena så vi kunde gå djupare in på hur man kan planera vägen för att hinna till rätt positioner.

Exxa överraskade med att vara fantastiskt duktig på att samla sig! Jag upplever att huskies ofta annars har svårt med det, förmodligen för att de är skapta att springa med långa språng timme efter timme. Inte optimalt att vända på en femöring med, alltså! Exxa visade sig då, som sagt, vara begåvad med denna fina egenskap, något som Jennie kommer ha stor nytta av i framtiden då de börjar tävla! Vi får se nu nästa år, jag har på känn att Babys titel som sveriges hittills bästa agility-husky är hotad!

En annan sak som var intressant, var att se agilityn ur ett nytt perspektiv, nu när jag har nördat shaping så mycket senaste året. Att hålla tempot och intensiteten uppe även under agilitypassen gör säkert stor skillnad för hundar som har lätt att tappa fokus. Den dagen jag tar upp agilityn på allvar igen, ska det bli väldigt spännande att se shapingmetoderna omsättas även där!

Hundra procent lek

Under helgen har också hundarna fått vara mycket ute i trädgården och lekt. Det har varit bra träning för Issen att leka med fler hundar åt gången. Han har varit över förväntan duktig nu när vi haft lite blandat besök och verkligen visat att han börjar bli riktigt trygg i sig själv. Helgen med Exxa blev jätterolig för honom och detsamma var det när vi fick snabb-visit av Ann-Sofi och Allan (se mer nedan!).

Den största komplimangen Issen har fått den här helgen är dock det min syster sade när vi sågs häromdagen. Hon träffar Issen rätt så mycket eftersom hon bor i stan och vi ofta ses. Så nu utbrast hon "han är ju precis som en vanlig hund!" och den komplimangen värmde mycket. För Issen är nämligen numera precis som en helt vanlig, mycket speciell hund!

Nästa besök var Elina och Daniel med Baikal. Diva blev så glad när hon såg att han kom ur bilen att hon bara skrek rakt ut! Baiky är åtta månader och en jätterolig lekkompis, tycker Diva. Den här gången fick även Issen vara med i trädgården när Baiky var där. Han var väldigt spänd och nosade noggrannt i baken gång på gång men visade lugnande signaler och avreagerade sig med jämna mellanrum.

Ända till Baiky och Diva började springa... Det blev för snabba rörelser för Issen och han lade ner Baiky direkt. Han gjorde ingen skada alls, utan det var bara en tydlig markering. Han fick vara med en kort stund till för att återigen avreagera sig och hitta lite ro, innan han fick gå in och vila. Det var första gången Iss har varit i närheten av en hanhund på över ett år...

Jag konstaterar att han fortfarande tycker det är väldigt obehagligt med hannar, men att han har lärt sig hantera sin rädsla på ett bättre sätt än förr. Han har en bra bit kvar och jag tänker inte pressa honom att klara av dessa situationer för jämnan. Det kanske blir ett år till nästa gång igen? Men det här är nog första gången som jag vågar tro att Issen kommer bli helt trygg med andra hundar till slut. Kanske om många år, men det är på väg åt helt rätt håll.

Vårt tredje besök var, som jag tidigare sade, Ann-Sofi och Allan. De hade med sig sina två Vintervisor; Blicka och Dimma. Vi har inte alls reflekterat över att Dimma och Diva är halvsyskon, förrän nu när vi såg likheten! De är otroligt lika i sitt uttryck och det kommer definitivt från pappa Robert av Vargevass.

Som det brukar vara med långväga gäster, ses man alltför sällan och en kopp te blir lätt flera timmars hundprat. Det var jättetrevligt att få besök och att återigen se Issen fungera så fint med två helt nya tikar som traskar rakt in i huset. Dimma var dessutom i löp, men han var helt opåverkad och inte ett dugg intresserad.

Förhoppningsvis får vi snart träffa dem igen, och om vi åker upp till Arboga på utställning i höst så blir det att bo där över helgen. Kanske, kanske det finns små pyttepuppysar där då!!

Veckans tricks

Nu när jag babblar så mycket om tricks hela tiden så tänkte jag utmana med ett veckans tricks i blogginläggen. Den här veckan har vi tränat in ett tricks som heter "Puppy-yoga". Som ni ser på bilden, har hunden framtassarna på mattes arm och sätter sedan ner sitt huvud under armen. En jättespännande koordinations- och stretchingövning som var en utmaning att shapea fram!

Som ledtråd kan jag säga att jag började med att shapea att framtassarna skulle stå på armen och inte röra sig ur fläcken, sedan kunde jag genom att belöna strategiskt, få Diva att erbjuda huvudet mer och mer under armen. Hon har fortfarande lite svårt för ibland trillar någon av tassarna ner när hon sätter under huvudet, men aja baja då blir det ju inget godis! Så det försvinner nog snart. Lycka till!

Mycket att se fram emot!

Avslutningsvis måste jag berätta att jag och Baby har vunnit en kurs i Rallylydnad hos Pirre på Hundia Hundskola! Jag känner ofta att jag försummar Baby, dels beroende på att hon inte är så himla intresserad av att träna och dels därför att det (av samma anledning) inte är jätteroligt att träna henne.

Därmed inte sagt att hon inte är träningsbar! Hon har ju varit en duktig agilityhund även om det tog lång tid att få fram hennes motivation. Jag hoppas på att rallylydnaden kommer vara som en lite lugnare form av agility, där jag och Baby kan ha vår egen stund och ha roligt tillsammans. Det ska bli jättespännande att prova och förhoppningsvis fastnar vi och fortsätter gå kurser framöver!

Nu åker vi snart upp till fjällen med Eva och flocken. Först ska vi till Vargevass kennel på ett seminarium om siberian huskyns exteriör. Det ska bli väldigt spännande och jag ser jättemycket fram emot det! Sedan blir det ett par dagar på fjället med hundarna. Kan inte avsluta semestern bättre!

Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!