Diva och dofterna

Måste säga att jag älskar din blogg hittade av en slump hit när jag sökte på rangordning på husky. Har själv två underbara sibierien husky (ursäkta stavningen) på 2 år som jag jobbar med. Du har väldigt fina vovvar, och jag lästa om lilla DIVA otroligt kämpe :) Försökte hitta hur det går för henne nu funkade luktmarkeringarna? :)

Anne

_______

Hej Anne!

Ja, när Diva blev blind gjorde jag luktmarkeringar mitt på tröskeln i varje dörröppning. Det var ett försök att underlätta för henne att orientera sig. Det var även någon som skrev på nätet att man kunde ha olika dofter i olika rum för att underlätta för en blind hund att orientera sig. Nu vet jag inte hur blinda hundar generellt beter sig men för Diva var allt detta fullständigt onödigt.

Det spelar ingen roll om vi är hemma, hos bekanta eller i en helt ny miljö. Diva hittar alltid dörröppningarna och har inga problem att kryssa mellan möbler i ett rum. Det händer väldigt sällan att hon faktiskt går in i någonting och när det händer, är det i princip alltid saker som är lägre än huvudhöjd för henne.

Sen kan man ju undra hur hon nu vet vart hon ska gå. Jag har faktiskt ingen aning. Har funderat lite hit och dit vad som hjälper henne orientera sig. Väggar har hon aldrig haft problem med, inte ens när vi var hos veterinären när hon precis blivit blind. Min teori där, är att det sällan är någon som går i närheten av väggar. Doftbilden bör alltså vara annorlunda där! Eller så är det någonting med ljudet som gör att hon undviker att gå in i väggar på nya platser.

Sen är det annat med möbler. För att inte tala om när vi tränar sök i skogen. Hur vet hon vart hon ska springa? Ingen aning. Det är som att hon har någon superradar. Det måste vara en kombination av doftbild och ljudbild med säkert någon inslag av känsla; luftdrag mot kroppen, vad hon känner under tassarna och sådant. Tillsammans, ger de sinnena henne tydligen en mycket bra bild av omgivningen.

Många som möter Diva tror att hon har synen kvar på sitt ena öga. Det hade jag också varit övertygad om, ifall vi inte hade tagit bort ögat och satt dit en protes. Det är fysiskt omöjligt att hon ser någonting överhuvudtaget. Men det går som sagt inte att tro när man ser henne. Vi gör väldigt sällan någon skillnad på henne och de andra hundarna överhuvudtaget. De går koppelpromenader, följer med och hälsar på folk, drar i olika positioner i spannet (vi lade nyligen upp en film i bloggen, där Diva går som ledarhund), är i hundgård och inomhus allihopa.

Jag tror att Divas personlighet har hjälpt henne mycket i sitt handikapp. Hon är orädd och nyfiken på det mesta. Hon tvekar inte att göra sådant som hon tycker är rolig och hon är tålmodig när de andra hundarna ilsknar till då hon ibland krockar med dem när hon springer i trädgården.

Avslutningsvis kommer här en liten film på Diva när hon springer i skogen. Vi tränar sök och jag har bestämt mig för att hon ska söka en person som gömt sig till vänster. Diva har dock först bestämt sig för att hitta Husse och sedan för att hitta personen som ligger till vänster, i motvind förståss. Det gör hon såklart :)