Veterinärdjungeln

Kinoo tycker om Ritva

Det är verkligen en djungel, det här med att hitta en bra veterinär. Jag kan, ur mitt huvud, direkt räkna till sju stycken veterinärer i trakten där vi har varit med våra hundar genom åren. Ibland har vi valt de billiga, ibland har vi valt dem som sägs vara duktigast och ibland bara dem som är närmast.

Okej jag vet att detta är känsligt. Jag tänker inte skriva och berätta vilka veterinärer som har gjort vad. Jag tror nog att i slutänden är detta med veterinärer en smaksak. Vi har varit till veterinärer som har diagnosticerat på måfå utan att ens titta på hunden eller lyssna på oss. Vi har varit till veterinärer som har gjort utredning på utredning till vi har upptäckt att vi har gått i cirklar och gör om samma saker om och om igen. Och så har vi varit till Ritva.

Jag tror att vi åkte ner till Ritva första gången för att hon hade klinik på landet och använde D.A.P i byggnaden. Issen var en orolig hund och vi ville ha så mycket trygghet som möjligt. Okej, vi passerar tre veterinärer på vägen dit men om det kunde bli bättre för Issen så ville vi ge det en chans. Och det är väldigt lugnt ute på landet. Inte bara för hundarna, utan även för mig och husse när vi kommer med oro och ängslan över någon liten knöl eller hälta på våra små lurviga.

Nu är det ju inte bara det. Som jag sade, så är det ju en smaksak, detta med veterinärer. I slutänden handlar det nog om hundsyn. Jag tror att jag och Ritva har ganska så lik hundsyn. Eller så är hon bara duktig på att läsa av sådant. Jag åker inte in för att min hund har snubblat på ett grässtrå. Om sår kan läka själv, ska de det. Men när jag väl åker in, då är det för att vi behöver det. Och då vill jag ha kalla fakta. Inga mummel om fler provsvar och ditten och datten.

Så var det dags för höstens vaccinering. Vi har ju inte längre ett par hundar utan snarare sex stycken som ska sprutas med det ena och det andra. Det är inte längre någon billig affär. Jag började ringa runt och kolla upp lite vad det kunde gå på, grupprabatter och så. Det visade sig att sextonhundra inte var ovanligt och det fanns priser ända ner till tolvhundra för vaccinering av sex stycken lurviga. Jag kollade såklart upp priset hos Ritva och det var inte direkt konkurrenskraftigt.

Men så kom jag ihåg. Förra året fick vi tips om en farbror i Örebro som vaccinerade riktigt billigt. Jodå, vi åkte dit och tog det vi skulle. Kom undan med en billig peng och kunde stanna på snabbmatställe efteråt. Det kändes väl bra en liten stund. Men sedan började någonting hända.

Det kändes inte rätt. Det kändes inte rätt att vara fast stammis hos en bra veterinär och sedan bara sälja ut vaccineringen till lägst bjudande. Jag är inte fattig, vi har bägge fasta jobb. Vi behöver inte pressa priserna.

Så i år valde vi att åka till Ritva och vaccinera. Det skulle kosta några hundringar extra, men som vanligt blev jag i slutänden överraskad över att vi kom så billigt undan. För fasen, jag har lärt mig för mycket om livet för att tänka kvantitet istället för kvalitet. I synnerhet när det gäller hundarna. Och mig själv. Och vi trivs alla hos vår veterinär.

Så, detta var inte meningen att vara en reklamfilm för Ritvas klinik. Det finns säkert dom som inte alls är så nöjd som jag. Nej, jag menar snarare att när man väl hittat en veterinär som man känner att fasen, det här känns riktigt bra. Någon som man har förtroende för och litar på. Då ska man hålla sig till den. Det är säkerligen inte lätt att ha egen praktik idag. Jag hörde att vaccinationerna är det bra vinstmarginal på för veterinärerna. Då är det skönt att kunna ta ett steg ut från sig själv. Att kunna tänka att "det är bra, för då får jag stötta min duktiga veterinär"! Så nu är vi nyvaccinerade, hundarna slappar och jag är nöjd. Som vanligt.

Så en liten slutparentes om Kinoo. Såklart att ni undrar, ni som följer bloggen, hur det har gått för henne? Hon lade sig ju plötsligt ner mitt i ett träningspass och sedan dess har hon fått avstå all träning. Ritva började med att lyssna på hennes hjärta och sade då (detta är så typiskt för Ritva, hennes sätt att beskriva saker)

- Det här är ett riktigt idrottshjärta! Det slår med starka, jämna, lugna slag.

Vi resonerade vidare, var inne på fästingburna sjukdomar och lite av varje. Så plötsligt säger Ritva att scenariot låter lite som lågt blodtryck. Så som man kan få om man pressar lite hårt om halsen. Och visst har vi pressat hårt om halsen. En minut innan Kinoo lade sig ned, hade hon fastnat med necklinen runt halsen. Hon vinglade redan då och när vi kom upp ur diket lade hon sig ned. Det gick plötsligt upp ett ljus. Det var så fullständigt logiskt. Såklart, hon betedde sig precis som om hon blev lite svimfärdig!

Nåja, vi ska inte dra några förhastade slutsatser. Hon är ordinerad lugn träning nu under en period, med pulskontroll för att se om det blir några förändringar vid de tillfällen som hon tappar fart i spannet. Men jag är näst intill övertygad om att det handlade om necklinen och sänkt blodtryck. Ritva säger att det räcker att det pressar lite på fel ställe på halsen så går trycket upp i huvudet. För att kompensera, sänker kroppen trycket i allmänhet. Då kan man bli yr och lite svimfärdig. Precis så som Kinoo betedde sig!