fredag 24 juni 2011

Krossade drömmar

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. I vårt fall har det den senaste tiden ofta påmint sig. Att hålla på med djur är en ständig överraskning. Man umgås med naturens nycker och påhitt dygnet runt. Efter att vi blev anmälda kontaktade jag även Kennelklubben för att få ett utlåtande från dem. Hade inte tänkt på det tidigare, att man kan rådfråga dem, men nu fick jag chansen. I ett kort mail beskrev jag situationen och undrade huruvida de skulle ha några invändningar mot parningen. Det tog en vecka, men igår fick vi svar. Det var ett sakligt och tydligt mail:

"De generella rekommendationerna vid okänd arvgång är att inte avla på sjuk hund, inte göra om kombinationen som gett sjuk avkomma och vara försiktig när det gäller kullsyskon till sjuk hund.
Rekommendationen i detta fall är att inte använda tiken som lämnat två valpar med VKH-liknande sjukdom vidare i avel. Sjukdomen är allvarlig och eftersom den förekommer särskilt i vissa raser är den sannolikt ärftlig. Vi kan däremot inte förutsäga hur Disciplinnämnden (DN) skulle bedöma ett ärende där hon använts vidare i avel, dvs om DN skulle anse det strida mot Grundreglerna."

Kennelklubben avråder alltså från avel på Kinoo. Det är första gången någon professionell tar det ställningstagandet, hittills har vi haft alla på vår sida. Men jag har också bestämt mig sedan långt tidigare att om någon sakkunnig skulle avråda oss från avel, ska vi inte avla.

Det är klart vi skulle kunna anmäla oss själva till Disciplinnämnden för att se hur de bedömer ärendet. Men om Kennelklubbens experter avråder från avel så är det inte utan orsak. Jag har starka egna skäl att avla på Kinoo men inte så starka att jag prioriterar dem framför Kinoos, valparnas och rasens hälsa.

Så det blir inga Yabasta-valpar i höst. Beslutet känns rätt, men jag känner självklart så mycket mer. Det är en stor sorg, hela historien. Jag såg väldigt mycket fram emot att ha små puppysar här hemma för första gången. Men det är inte så farligt egentligen. Förr eller senare kommer vi ha det ändå. Nej, den största sorgen är att förlora någonting som jag letat efter så länge. 

När jag hittade Diva för ett par år sedan, var tanken att hon skulle bli min stamtik. Hon har (jag vet att jag tjatar om det!) en extraordinärt modig och tuff mentalitet. När Diva blev sjuk fick vi Kinoo, Divas mamma. Ju mer vi tänkte på det, desto mer ökade viljan att få mer av den härliga skalle som dessa hundar har. Vi bestämde oss för att ta en kull på Kinoo. Och nu blir det alltså inte så.

Jag vet att jag har låst mig i den här enda linjen. Det är bara det att jag vet att jag aldrig kommer att träffa en husky med den skallen igen. En hund med en extrem dragvilja men samtidigt en otrolig lust att söka kontakt med människor, ett föremålsintresse och ett extraordinärt stort mod. Och nu har vi förlorat allt detta. Det är den största sorgen för mig.

I midsommar ska vi bygga klart hundgårdarna. Vi kommer ha tre stora fina gårdar med plats för sju hundar. Men just nu känns det väldigt långt borta, att ha någonting mer än fem.... Men trots allt vemod och trots sorgen som vi går och bär på just nu, upprepar sig en melodi i min hjärna gång på gång. "Stick upp, gör en sväng, passera". Jag vet att det låter helt sjukt men nästan varje motgång jag möter så kommer denna låt till mig. Ta dig tid att lyssna på den, den är väldigt klok. Du hittar den här.

3 kommentarer:

  1. Det kommer komma fler hundar med dom egenskaperna, misströsta inte! Nu har jag aldrig träffat Diva eller Kinoo men däremot har jag stött på andra hundar som är som du beskriver, föremåls intresset och leklust tror jag är något vi människor förvaltar genom att faktiskt leka med våra hundar från valp och uppåt.

    Men slutar vi leka med dom finns där ju ingen belöning eller värde längre för hunden att leka med leksaker ensam? Så dom tappar intresset.

    Om du har vägarna neråt skåne någon gång skulle jag rekommendera dig att kika in hos Jimmy och Emilie i Gantofta precis utanför Helsingborg. Vissa utav deras hundar är vansinnigt människokära och kelna, nästan så att man kan undra ibland om dom verkligen är Sibbar... Föremåls intresset och leklusten existerar verkligen, Blade är i mångt och mycket bollgalen =) Arbetsmoralen hos ungtikarna går inte att säga så mycket om just nu, dom är inte testade ännu.

    Mod existerar både i Shin och hans halvsyster Swift, ett cool lugn som heter duga har dom bägge två.

    Arvet är en del i det hela, men ser vi valpen och den individen som den är har vi förutsättningen att vara med och styra valpen i den riktningen vi vill. Att Diva är den hund hon är beror nog väldigt mycket på dig Marlene.

    SvaraRadera
  2. Sandra skriver: "Att Diva är den hund hon är beror nog väldigt mycket på dig Marlene."
    Charlotta gillar och instämmer. Kram!

    SvaraRadera
  3. Jättebra kommentar från Sandra, tror absolut att hon har rätt! Tappa inte modet! *kram* /Sofie

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.