onsdag 9 november 2011

Flockshaping

...att kunna vänta på matserveringen i lugn och ro...
Visst är det lite annorlunda att ha en flock med hundar, jämfört med en enda hund som man kan jobba med fulltid. Jag tränar inte längre alla mina hundar så som jag gjorde förr när jag hade två, tre stycken. Med det inte sagt att jag inte gör någonting alls med dem. Jag ser till att de har ett aktivt och berikat liv, att de är tillfreds och får vad de behöver. På så sätt är huskies allt annat än krävande. De har inte riktigt samma behov av ständig mänsklig uppmärksamhet som många andra raser har.

Förut var jag rädd för att jag inte skulle klara av att ge mina hundar tillräckligt med uppmärksamhet, kärlek och aktivering när jag fick fler. Sedan insåg jag att hundar är hundar och gillar och behöver vad hundar behöver i allmänhet. En ensam sällskapshund kommer att behöva hjärnaktivering och sällskap i en helt annan grad än en flocklevande arbetande hund som vistas utomhus på stora ytor mesta delen av dagarna.

Men det finns vissa saker som jag tycker är viktigt att mina hundar kan, och som jag tränar med dem regelbundet. Det är egentligen mest för min egen skull, för att det underlättar för mig i vardagen. Sådana saker tränar jag sällan med hundarna en och en, utan jag har snarare gjort det till rutiner för hela flocken.

...att äta i lugn och ro, i in egen matskål...
En sak som är jätteviktigt för mig är att hundarna inte ständigt faller för sina impulser. Det är både för min skull och för deras egen säkerhet. Jag behöver till exempel kunna öppna bildörren utan att hundarna flyger ut. Jag behöver kunna gå med en hink hundmat från garaget till huset utan att hundarna kastar sig över den. En annan sak som också är viktigt för mig, är att de respekterar varandra. Att jag kan ställa ned en matskål och rätt hund får maten utan att det blir bråk. Att alla kan hälsa artigt på besökare utan att börja slåss om den spännande personen.

Jag använder lite olika metoder i den här flockträningen. Alla är belöningsbaserade, det vill säga att rätt beteende ger belöning och fel beteende blir utan belöning. Här är några exempel:

Hundarna ligger i burar i bilen. När det är dags att ta ut dem, börjar jag öppna en burdörr. Om hunden då krafsar, trycker sig mot dörren eller någonting annat så stänger jag dörren igen. Hunden vill ju ut, så belöningen är att få komma ut. Först när hunden är lugn i buren, öppnar jag dörren helt och låter den komma ut. Genom att vara hundra procent konsekvent i detta, har jag förstärkt en lugn attityd och försvagat impulsiva, vilda och ibland farliga beteenden.

Jag bär hundmat från garaget till huset. Vi förvarar all hundmat i tunnor i garaget. Jag hämtar upp en hink då och då, som jag har i köket och matar från. När jag går med hinken från garaget och till huset, är hundarna ofta ute i trädgården. Om nu alla hundarna trodde att de skulle kunna ta mat ur hinken, skulle jag för det första få stora omständliga problem vid mathämtningen men vi skulle också riskera slagsmål och konflikter när alla vill ta maten. Genom att aldrig låta hundarna komma åt maten i hinken, har jag släckt ut deras vilja att ta mat ur hinken. Det har aldrig lönat sig, alltså har de slutat försöka.

När jag matar hundarna är de ofta många tillsammans. De ska ha lite olika mat och ibland äter någon medicin medan någon annan är tävlingsklar. Det är jätteviktigt att de inte äter ur fel skålar. Jag tycker också det är viktigt att det är lugnt i flocken vid matning. Flera gånger har jag upptäckt att de äter sämre när det är oroligt! Jag serverar en hund i taget och ser till att ingen annan kommer åt maten. Den som är lugn, får sin mat presenterad och jag låter ingen annan rusa på. Det är jätteviktigt med självbehärskning!

Odelad uppmärksamhet. Foto: Emmeli Orrefjord
En sista, ganska rolig, sak som jag kom på mig själv med att shapa idag, är kel. Jag gör det systematiskt, ja, det är nog nästan omöjligt att tänka mycket shaping utan att liksom automatiskt börja använda det i alla möjliga sammanhang. Jag kom på mig själv med att avbryta en kelstund för att låta hunden tigga om mer. Så gör jag ofta, jag slutar klappa och när hunden börjar puffa, pussa eller visa på annat sätt att den vill ha mer så överöser jag den med klappar!

Jag tror att hundar som lever med oss människor, får bättre respons, uppmärksamhet och närhet om den visar att den vill ha det. Så enkelt är det. Även här hemma, uppskattar jag den egenskapen hos mina hundar – att de kommer till mig och ber om närhet. Det har blivit vardag att shapa dem att utveckla dessa tigga-kel-förmågor. Det gör också att alla lätt får sin egen stund trots att det är många hundar som ska dela på mattes ganska begränsade fritid.

Samtidigt shapar jag också att om en hund får kel, så lönar det sig inte för andra att tränga sig på. Det är också en viktig sak för mig. När en av mina hundar får uppmärksamhet, då är det odelat, helhjärtat och gärna under en längre stund. De andra får komma och försöka så mycket de vill men jag ägnar dem ingen uppmärksamhet överhuvudtaget. Jag inbillar mig att det förstärker känslan av egentid och att vara älskad, hos den hund jag faktiskt pysslar med.

Jag vill inte att någon kommer i skymundan, som annars lätt kan vara fallet när några av hundarna är extremt keliga och extremt påträngande. Det är klart det finns stunder då alla hundarna får varsin klapp och lite kel, som till exempel när jag kommer hem från jobbet. Men fokuset har jag under de andra stunderna, när vi i lugn och ro spenderar tid tillsammans. Den lilla stunden är det viktigaste jag har med just den hunden varje dag. Det är det som bygger en stor del av vår relation!

Självbehärskningsövningarna baseras nästan alltid på omvänt lockande. Alltså att hundarna får vad de vill när de blir passiva, i motsats mot att de får vad de vill när de impulsivt och rabiat försöker ta det. Jag tror att det här sättet att jobba med en flock, ganska effektivt sätter en viss energinivå på hundarna. Det har givetvis betydelse vilken typ av hundar det är, de har ju ändå naturligt olika nivåer av stress, intensitet och av- och påknapp. Det tror jag i alla fall. Men mycket kan vi också påverka.

Genom att öppna grindar först när hundarna har alla fyra tassar i marken, mata när de artigt väntar, ja helt enkelt genom att utnyttja de vardagliga tillfällena då hundarna vill någonting, så går det helt enkelt att forma hur man vill att flocken ska fungera! Det är intressant och spännande, i synnerhet att se en ny individ i en flock som har vissa rutiner. Jag tycker de lär sig snabbt och jag har mina misstankar att det inte har särskilt mycket med mina förmågor som tränare att göra, utan att de faktiskt ser och lär av varandra.

5 kommentarer:

  1. Ha ha visst är det så. Jag tror vovvarna lär mer av varandra än av mig. Fast vad spelar det för roll så länge vi trivs tillsammans, litar på varandra och det funkar bra.

    SvaraRadera
  2. Jag tror också att hundarna lär av varandra! Till exempel är det en jättestor fördel att ha en hund som har en bra inkallning när man ska lära en valp det. Monster har hängt på Troll på i inkallning och vid skvaller vid hundmöten.

    Dessutom så shapade jag att Monster skulle gå till fällen i förrgår medan Troll tittade på. Direkt när jag satte Monster åt sidan och skulle börja med Troll så gick han fram till fällen och satte tassen på den. Jag tror helt säkert att han uppfattat att Monster fick belöning när han ägnade uppmärksamheten på fällen och drog slutsatser av det.

    SvaraRadera
  3. Wow Marlene, tycker att du är jätteduktig!
    Båda som hundtränare men också som författare.
    Men jag har en fråga, HUR tränar man 24 stycken hundar till lyhörda vovvisar när man är 2 barnsmamma av 2 tonåringar och jobbar 80%...?
    Har du bra tips? Böra jag med 1 hund och nästa månad andra hunder eller?
    Vara konsekvent är då vä den viktigaste eller??
    Har köpt klickare så nu ska vi testa vad vi har lärt av dig!
    Många hälsningar från Linda och Bo Värmland!

    SvaraRadera
  4. Tack, Linda! :) Jo, jag skulle lägga upp träningen olika beroende på om du vill att dina hundar ska lära sig någonting nytt eller om de ska lära sig att sluta med någonting.
    Om hundarna ska lära sig någonting nytt, skulle jag börja med att träna en enda hund. Som Hedvig skriver, lär de sig snabbt av varandra och det kommer säkert vara fler som börjar härma beteendet när de märker att det lönar sig! Sådant här kan du träna med klicker.
    Om du vill att hundarna ska sluta med beteenden, blir det annorlunda. Jag tror att det är nästan omöjligt att lära en enda hund att sluta smita ut genom dörren om de andra tjugotre gör det hela tiden! Däremot så har du ju hundarna i hundgård, kanske två och två eller tre och tre? Här finns en möjlighet för dig att jobba med dem en hundgård i taget :)
    Fundera först vad det är som är viktigt för dig. Vilka praktiska saker i vardagen vill du ändra på? Det kan vara bra att välja en sak i taget. Säg till exempel att du vill att hundarna ska vara lugna när du öppnar hundgårdsdörren. Jag jobbar med det här hemma just nu. Jag ställer mig vid dörren och väntar till bägge hundarna står lugnt med alla tassar i marken. Då öppnar jag. Eftersom jag är konsekvent, precis som du också skriver, ger det snabbt effekt. Första gången tog det fyra minuter. Andra gången tog det en minut. Idag tog det en halv. Hundarna lär sig helt enkelt snabbt vilket beteende som leder till belöning = dörren öppnas!
    Det finns andra saker som är svårare att träna, av den enkla anledningen att det är svårare att kontrollera belöningen. Till exempel att hundarna skäller när du kommer till hundgården. I det här fallet eggar de dels varandra att skälla och dels så är det du som är belöningen. Det skulle innebära att du måste vända och gå hem igen varje gång de börjar skälla. Förmodligen skulle de inte få mat på flera veckor ;) Jag har funderat på hur jag ska lösa detta problem hemma och jag håller på att testa en typ av klickerträning även här! Jag vill ju uppmuntra hundarna att vara tysta, men när de ser mig börjar de skrika av iver förståss. Därför ropar jag "nu kommer jag" innan hundarna hinner se mig! De lär sig att den signalen betyder att jag är på väg och jag kan ge signalen när de faktiskt är tysta :) Så får vi väl se nu då om det hjälper nåt...
    Ett annat alternativ kan ju vara att gå mot hundgårdarna ofta, många gånger varje dag, men bara gå till hundarna några få av de gångerna. På så sätt släcker man ut hundarnas iver lite, att de vänjer sig vid att du går där men inte kommer till dem helt enkelt.
    Det allra mesta går nog att träna eller träna bort. Fråga dig vad hunden vill ha i den specifika situationen och sedan ställer du villkor! Vill ut ur hundgården = alla fyra tassar i marken. Vill ut ur boxen = inte krafsa på dörren. Vill ha sin mat = sitta ned på baken. Till exempel :)
    Men som sagt, i ditt läge med så många hundar och dessutom många andra saker i ditt liv, är det nog bra om du väljer ut de absolut viktigaste sakerna du vill få ordning på och jobba med det successivt. Det viktigaste är inte att du tränar ofta, utan att du är konsekvent i vardagen!

    SvaraRadera
  5. Hej Marlene,

    tack för dit svar. Det uppskattar jag mycket.
    Tur att vi kommer ganska ofta i hundgarden, så de skäller inte längre när vi kommer in eller när de ser oss :)
    Sitta ned på baken eller står stilla när jag kommer in med mina 3 matskålar är en utmaning.
    Där ska vi börja med ordentlig nu.
    Flera sätter sig och väntar snällt till skålen maten sätts i marken men flera inte...jag använder ofta mina ben att förhindra att de hoppar in i matskålar.
    Nästa träning blir väl när det är dags för lekstunden och de släppas ut ur kenneln.
    Jag låt de stå och väntar framför dörren innan "Sesam öppnar sig", för att komma ur hundkennel.
    I flera kennlar har vi 3 hundar så hoppas att de klarar detta i 5 minuter haha....

    Andra saker som behöver tränas är: sitter stilla och vänta när de få gå när vi ska iväg med träningsvagn....de skriker som galna och vi blir så småningom döv....och lär sig att ha tålamod när vi stoppar halvvägs och ger vatten till alla.
    Men visst är det kul!
    Tack så mycket Marlene och vi hörs!
    Linda

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.