#7: Timeout

Platsligg jämte annan hund med förare på stort avstånd.

Idag tränade vi med Rose-Marie. Jag var superladdad och glad, körde lite ruta först och fick några goda skratt. Så skulle vi lägga en plats. Vi har tidigare lagt plats i inomhushallen och det har gått fint. Den här gången ville jag jobba vidare på tidsökningen och bad om att vi skulle lägga sex minuter. Om jag bara hade anat...

Efter ungefär trettio sekunder började Issen vifta på svansen. Inte sådär att svanstippen gungar så lätt. Snarare som att det är en hel propeller som kretsar där bak. Jag avvaktade med förhoppningen att han bara är tillfälligt laddad. Men han fortsätter. Svansen går som en propeller, han lägger ner hakan, tar upp den, flyttar lite på frambenen. Han ligger helt enkelt och rör på sig konstant.

Jag avvaktade vidare. Tidigare när jag jobbat med platsligget och gett felsignal, har jag upplevt att det har väckt ännu mer frustration hos honom. Istället har jag jobbat med långa tråkiga platsligg, för att avtända honom helt enkelt. Tyvärr verkar det nu som att mitt superroliga projekt att lägga kreativa platsligg, har gjort att Issen sedan blir rastlös när ingenting händer. Jag ska förklara.

Issen är tränad på ett sådant sätt att han alltid tror att störningar är lurendrejeri. Alltså när han ska förbli i en position, så vet han att allt som händer runtomkring bara är mitt sätt att lura honom att lämna positionen. Av den anledningen, blir hans position ännu säkrare när jag stör honom.

Men vad händer när jag inte stör honom? Ja, han har uppenbarligen blivit beroende av störningarna för att bli kvar i positionen. Och inte bara det. Det har också höjt hans generella energinivå i platsligget till den grad att han nu inte klarar att ligga still överhuvudtaget. Om ingenting stör förståss. Suck.

Egentligen borde jag ha förutsett detta. Jag är ju trots allt inte helt orutinerad. Jag vet redan att Issen är väldigt förtjust i att motstå frestelser (ja, det låter korkat men det är faktiskt hans favoritsätt att jobba!) men jag har ju av den anledningen blandat in stunder av passivitet i träningen. Tyvärr har det uppenbarligen inte varit tillräckligt. Så nu har platsligget slagit över. Igen.

Alltså platsligget är nog ett sådant moment som kan driva oss människor till vansinne. Har grubblat mycket över det. Inte nog med att vi ska jobba på ett stort avstånd, ibland till och med utom synhåll, från våra hundar. De ska också ligga tillsammans med andra främmande och ibland oberäkneliga hundar. Dessutom är det ett av extremt få passiva moment i lydnadsträningen. Alla dessa faktorer gör platsligget till ett ganska speciellt moment.

Det är svårt att belöna ett platsligg. I huvudsak för att vi är på så stort avstånd från hunden, men också för att man inte vill ha för livlig belöning i ett så lugnt moment. Det betyder att möjligheterna för belöning är begränsade. Samma är det med möjligheterna att ta bort belöningen. Ett omvänt lockande eller en störning fungerar ju bra på avstånd. Men vad gör man sen? Lägger om hunden? Det innebär oftast att man måste gå tillbaka till hunden som då självklart blir överlycklig.

Ja, det finns många nötter att knäcka i platsligget. Jag och Issen har några framför oss. För jag tänker definitivt jobba vidare med 30-dagarsutmaningen med kreativa platsligg. Jag måste bara ändra inriktning. Ah, är det inte för härligt med utmaningar? Det ger oss en anledning att utvecklas som tränare, ju :)