Jämna steg

Issen och Gunne på SM. Fotograf: Maria Pålsson

Jag har, från flera olika ställen, hört att det är bra om hundarna i ett spann håller jämna steg. Har inte reflekterat mycket över det och själv har jag ju inte direkt det antal hundar som behövs för att plocka ut ett spann med jämn steglängd. Med det inte sagt att jag inte har grubblat över det!

När man står där på vagnen och hundarna jobbar, då finns där mycket tid att tänka på allt mellan himmel och jord. Jag tittar på hur hundarna jobbar, hur de är i sin relation med varandra i spannet, vem som motiverar vem och hur. Det är intressant och lärorikt, att bli mer medveten om hur just mina hundar jobbar tillsammans.

Men insikten om steglängden fick jag faktiskt inte där på vagnen, utan här framför datorn. Jag har fotograferat några gånger när David har varit ute och kört Issen och Gunne. I efterhand när jag har tittat på korten, har jag insett att hundarna allt som oftast är i exakt samma stegposition på bilderna! Först var det bara en rolig grej men så började jag förstå.

Jag och David gick på stan häromdagen. När vi går sådär jämte varandra, kommer jag ibland på mig själv med att gå med kortare steg. David har ju byxorna halvvägs nere (och ja, jag tycker det är snyggt!) så han får inte särskilt långa steg när han går. Jag, däremot, som är van att gå med långa steg, kortar automatiskt av mina steg när jag går med honom! Mycket intressant.

Ännu värre är det när vi ska bära någonting tillsammans. I synnerhet när det är ved. Ved är tungt och otympligt att bära. Vi har en stor plastsäck som vi använder när veden ska in. Den har små handtag och väger som attan. Här räcker det inte med att vi går med samma steglängd. Jag har också lagt märke till att vi behöver gå med samma ben först! Alltså samtidigt med först höger och sedan vänster ben.

Så, vad har nu detta med hundspann att göra? Jo, ALLT! Det är ju klart som fasen att när hundarna ska dra tillsammans, blir det stötigt för dem om de springer med ojämna steg! Det blir som att bära säcken och gå i otakt eller gå med motsatta benpar. Jag skulle inte bli ett dugg överraskad om jag märkte att hundarna faktiskt anpassar steglängden efter varandra, på gott och ont. Det kanske blir längre steg med ökad skaderisk eller längre steg med ett mer utvecklat rörelsemönster. Det kanske blir kortare steg med minskad fart och styrka?

En sista sak som jag också reagerade på häromdagen, men inte då satte in i något sammanhang. Issen travade i tjugoen kilometer i timmen. Issen som har haft en väldigt bristfällig trav och alltid i första hand alltid har valt passgång. Nu är det länge sedan jag såg honom passgå. Han har gått mycket med Gunne i höst. Gunne har ett långt fint steg och Issen har en lång kropp så de borde kunna gå jämnt. Jag har dock inte reflekterat över det förrän nu med bilderna. Kan Issen ha utvecklat sitt travsteg till ett så långt fint steg, genom att gå med Gunne? Det skulle vara grymt!