tisdag 27 december 2011

Klickerklok


Jag har börjat förstå att det finns några luckor i min och Issens träning. Vi har ju tränat ganska mycket ändå, under de senaste två åren. Men jag har varit nybörjare och vi har lärt oss tillsammans alltmedan tiden har gått.

Det blev så tydligt för någon vecka sedan när vi skulle göra övningar på nya balanskudden. Jag klickade några gånger för att Issen tittade och satte framtassarna på kudden. Men så plötsligt började han bjuda på sitt, sitta vackert och ligg. Mitt i träningen.

Jag vet att när en övning blir lite mer krävande, kan hundar gärna testa lite alternativa, lättare, beteenden för att se om det kanske lönar sig att vara lite lat. Men efter två års klickande, bör Issen vara klokare än så tycker jag. Har vi påbörjat ett tydligt shapande med en balanskudde så är det ju bara det som lönar sig. Men Issen har inte riktigt den förståelsen ändå.

Det är väl detta som är klickerklokhet. Att hunden ganska snabbt förstår vilken typ av beteende som är på utveckling och fortsätter jobba med det. Med Issen så händer det ofta att han byter beteende till någonting lättare, mitt i shapingen. Jag tror inte att jag har belönat det tidigare. Men däremot har jag varit dålig på att klicka ofta för små utvecklingar. Det har blivit mycket väntan i träningen och jag är nästan övertygad om att det är därför som han lätt byter beteende.

En av mina största missar när vi började klickerträna, var min oförmåga att se de små små framstegen i de olika beteendena. Och att därifrån gallra ut de sämre försöken. För att förklara så konkret som möjligt, ska jag ge ett exempel. Säg att vi tränar "backa". Jag började klicka för att Issen lyfte en tass. Nästa steg var att klicka för att han tog ett steg bakåt. Nästa steg var att klicka för att han tog två steg bakåt. Det är en ganska logisk och enkel uppdelning av ett backningsbeteende. Men det fungerade inte.

Det ska mycket till för att en hund, genom ett klick för ett tasslyft, ska förstå att den ska ta ett helt steg bakåt. Det är nästan omöjligt men går absolut om man har en väldigt kreativ och klickerklok hund. Det är dock sällsynt att man har det, i synnerhet när man just har börjat träna sin hund. Det enda som hände, för min del, var att han aldrig lyckades ta två steg och jag istället fick gå tillbaka och klicka för ett steg. Därmed lärde han sig att ett steg "dög" och tog aldrig det till nästa nivå.

Om jag idag skulle lära ut "backa", skulle jag dela upp det såhär. Först skulle jag klicka för all slags aktivitet där Issen för tyngden bakåt. Först efter flera klick, kommer första tasslyftet. Den bakåtlagda viktförskjutningen i kombination med tasslyft, leder ganska snabbt till första steget bakåt. Sedan börjar jag klicka för olika tasslyft, bak- eller framtassar beroende på vilket som är svårast för hunden. Jag klickar samtidigt för all slags viktförskjutning bakåt, men gallrar snabbt bort alla viktförskjutningar som slutar med sättande eller läggande. Jag belönar hela tiden i stående läge.

Nu börjar vi närma oss att hunden tar två steg bakåt. Så snart jag märker att Issen får en förståelse för att det är förflyttningen bakåt som jag är ute efter, börjar jag ändra position. Jag sitter, står på knä, står upp, jag är vänd mot honom, från honom, med sidan mot honom. Vi byter plats och rum som vi tränar i. Allt detta bygger upp Issens förståelse för att det är backandet som jag är ute efter, inte någonting annat. Inte att flytta sig på mattan, inte att flytta sig från mig, utan just själva rörelsen att förflytta sig bakåt.

Längre än så har vi inte kommit på våra två träningspass. Nästa steg blir att Issen får förflytta sig bakåt när jag står på lite avstånd från honom. Samtidigt börjar jag bygga upp att han ska ta fler och fler steg.

Som ni kanske förstår, är det en livsviktig erfarenhet och förmåga hos en klickertränare, dels att kunna dela upp ett beteende i en mängd olika små beteenden. Dels att kunna jobba framåt med alla dessa parallellt och låta de sämre falla från hela tiden. Dels att hela tiden lägga på ny utveckling mot ett färdigt beteende. Den förmågan har inte jag haft förut. Och därför har Issen helt enkelt inte fått möjligheten att bli klickerklok.

När vi stod där med balanskudden och Issen plötsligt bytte beteende, märkte jag också en påtaglig förändring i hans frustration. Jag vill gärna att han ska bli lite frustrerad, det skadar inte för då försöker han bara ännu mer. Men den här gången blev det tvärtom. Hans frustration gjorde honom passiv. Och det var då jag kom att tänka på vad Maria Brandel sade när vi var på tävlingstränings-clinic.

Jag kommer inte ihåg exakt hennes ordalag. Men detta är mina ord på den förståelse jag fick just där och då. När en ung hund ska lära sig shaping, är det viktigaste att den lär sig metoden. Att den lär sig att det lönar sig att försöka igen! Om den misslyckas och inte får klick för sitt beteende, är det jätteviktigt att den får klick för nästa - just för att den ska lära sig att det är "försöka igen" som lönar sig och inte att bli passiv!

Detta tror jag att jag har ställt till oreda med i min och Issens shapingutveckling. Jag har inte själv haft förmågan att se de pyttesmå framstegen, utan väntat på de stora stegen. Det har blivit väldigt mycket väntan, har väckt för mycket frustration hos Issen och slutat med att han nästan gett upp. Jag har blivit frustrerad och har också gett upp. Helt enkelt ingen bra lösning.

Idag har jag en hund som börjar pipa och skälla så snart ett nytt beteende ska utvecklas. Det är väl förtjänt, jag har ju tränat honom att misslyckas. Så nu håller vi på att jobba med basic shaping igen. Utifrån våra nya förutsättningar, min utvecklade förmåga och ett enormt tålamod. Vi kör några olika lätta shapingövningar, tricks, parallellt med att jag har börjat nosa lite på andra lydnadsmoment så som vittring (hehe; nosa!), fjärrdirigering och sidförflyttningar.

Jag har kommit fram till att jag börjar bli pissless på lydnadsettan. Så snart klarar vi förhoppningsvis att lägga en plats ordentligt så vi kan få vår uppflyttningspoäng och göra nåt roligare, nåt med lite utmaning i. Men just nu är det skönt med en paus i allmänhet, med lite tricks och småshaping. Ett riktigt jullov!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.