För oss polarhundägare är hösten ofta en riktig berg och dalbana. När ska det bli tillräckligt kallt för att träna hundarna? Är det värt att sätta igång om man inte vet ifall temperaturen ska hålla sig nere? Det är inte roligt att börja jobba med hundarna och sedan få ta alltför långa pauser igen. Väderleksrapporten lovar, man planerar och sen när det är dags att köra, är temperaturen likförbannat alldeles för hög. Det är med spänd förväntan men också ofta stor besvikelse man följer termometern.
Förra året hade jag tiogradersgräns för träning. Ja, polarhundar kan inte arbeta när det är för varmt. Om de jobbar hårt kan de lätt bli överhettade och en överhettad hund är förstörd för livet. Om den överlever. Det är alltså inte någonting man chansar på, helt enkelt. Efter långdistansseminariet hos Karsten ändrade jag temperaturgräns till tretton grader. Det visade sig att många kör ända upp till femton grader men jag vill ändå ha marginalerna på min sida.
Det visade sig vara tur att jag ändrade temperatur. Hade jag väntat på tio grader, hade vi knappt kört ett pass ännu. Nu har vi istället kört nio pass drag, plus en del kätting och mycket simning. Hundarna har fått en mycket bra grund för att börja jobba tyngre och längre när temperaturen bestämmer sig för att sjunka.
Så just nu är det fjorton grader. Det bådar gott för kvällen. Solen har inte ens gått ner och det är dessutom låg luftfuktighet. Så om allt går vägen blir det en tur med fyrspannet. Fram till dess går det alltid att ta en lång promenad bland höstfärgerna, med den gamle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.